Apr 22 2016

Flmr vs Filmåret 2015!

Sicket bra filmår detta var! 2015-wood

Länge sedan jag sprang på bio så ofta. Det kom säkert en och annan bra rulle från de lägre divisionerna också..men detta var framför allt ett sådant år när Hollywood fick shining och spände musklerna ordentligt. Inför året fanns en del tveksamheter till både rebootar och sequels…men det förbyttes ganska snart i breda leenden och gillande…här hos Flmr alltså.
Smaken är ju som bekant delad.

Det fanns mer kandidater till 10-topp än det fanns biljetter att dela ut! Här nedan dock de lyckliga 10 som till slut fick ta plats bland ”the best of the best!”

2015, ett kanonår!
Här kommer listan!

***********************

10. Ett päron till farsa: Nästa generation 

Vacation

Otippad (?) succé! Hög trivselfaktor! En av årets stora överraskningar! Samma fina ”anda” som måste finnas i en ”päron-till-farsa-rulle”.

9. Jurassic World

Jurassic-World

Maffig återkomst för dinosarna. Som en snygg homage till första filmen. Många fnös åt spektaklet, jag gillar det skarpt! My kind of Hollywood!

8. Creed

creed

Gamgubben kan än! Och det i en rulle som inte bara handlar om boxning! Synnerligen stabil Stallone överraskar, och spelar inte ens huvudrollen!

7. The Hateful Eight

the hateful eight

Jodå. Det var värt att vänta på Tarantinos nya skapelse. Mustigt, våldsamt, svart humor. En av hans bättre, helt klart.

6. Mad Max: Fury Road

Mad-Max-Fury-Road

Max kom tillbaka! Tuffare än någonsin! Vilken fart! Vilken fläkt! 100 procent adrenalin genom HELA rullen!

5. Star Wars: The Force Awakens

Star-Wars-The-Force-Awakens

Jäklar vad man längtat. Och jäklar vilken payoff det blev!! Också som en sällsamt snygg homage till originalfilmen. JJ Abrams fattade grejen! Mer sånt!

4. The Martian

TheMartian

Robinson Crusoe på Mars! Vilket feelgood (!). Och Ridley Scott bevisar att han fortfarande har ”det” som regissör. Matt Damon, vilken kille!

3. Sicario

sicario

Jäklars! Mörkt, spännande, våldsamt, obehagligt! Emily Blunt asbra! Och Benicio del Toro! Hu!

2. Spotlight

spotlight

Murvelfilm, åh vad jag tycker om sådana! Här om journalister som avslöjar den skabbiga katolska kyrkans pedofiler i Boston! Engagerar från ruta ett! Tog Oscarn för bästa film! Man förstår varför.

1. Room

room

UTAN TVEKAN årets rulle!! En känslomässig berg-och-dalbana utan dess like. Förtjänar att ses ospoilad!

Bubblare (med den äran!);

plus dessa förstås;

Årets ”högt underhållningsvärde men inte lika bra som förra”: Avengers: Age of Ultron
Årets ”bra, men allt lite överskattad”: Ex Machina
Årets ”popcornsbytta som lämnar lättsam eftersmak”: San Andreas
Årets ”uppenbarligen var jag den enda som hittade nöje i denna film”: Tomorrowland: a world beyond
Årets ”den Marvel-rullen trodde man inte skulle vara såå bra”: Ant-Man
Årets ”ut med skådisarna i spenaten”: The Revenant
Årets ”det är sommar och då vill man sin stabila Tompa”: Mission:Impossible – Rouge Nation

*********

Vilka mer har tryckt ut listor för 2015?
Jo, bla dessa kamrater:

Apr 21 2016

Snacka om Film #33 – ”är det nostalgin som pratar nu?”

 

Inte Tråk-Tisdag! #33_logo
Men Topp-Torsdag!!
Tjohoo!

Och…alltså….Jösses!
Vi skulle ju bara snickesnacka några minuter om det gamla goa 80-talet i veckans avsnitt! Men vips försvann uppfattning om tiden (blir ju lätt så när man har roligt).
MEN…vi kan ju inte med att undanhålla er vårt alldeles lagom förvirrade prat….i ALL sin fulla nostalgiregalia.
Även om det återigen blev ett lite längre avsnitt.
Vi hoppas, och tror, att du gillar oss ändå.

Och så får du ju lite annat också förstås… som; svåra filmslut, ett biobesök där prettokänslan dryper, lite kallsupar från Atlantens saltvatten, ett Uppdrag med 80-talsanknytning, en omtumlande och oroande filmupplevelse där snacket om ”mitt hem är min borg” ställs på ända.
Självklart ger vi oss på veckans drag på Filmrouletten också! Fattas bara annat!

Dessutom bonus! Eller…?
Filmpodden goes…..blomster-podd…????! WTF?!

Och över allt vakar de leende PartyKaninerna. Tjipp!

Nu är våren här på allvar!
Låt SoF bli din kavaljer på vägen mot ljusare och varmare tider!
Häng med!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Apr 20 2016

The Hunger Games: Mockingjay – Part 2 (2015)

hungergamesfinalsmallMen för satan!
Vilket jävla penningmjölkande. Jag skrev det redan i förra rullens rec, det är nästan lite skamligt alltså. Det finns noll, NOLL, historia i den här avslutande delen. Jag lovar.

Ok, låt oss vara på det klara med det gamla klassiska; jag ÄR INTE i målgruppen. Jag veeet. OCH, tanken; satt man nu igenom fyra rullar (med ganska intressant upplägg från allra första början) för att få uppleva detta ANTIKLIMAX till slut. Blä säger jag!

Alla spelar över eller ser jävligt svåra ut. Värst är nog Jennifer Lawrence. Vad fan liksom!?
Och gamle surräven Donald Sutherland då. Lättare lönecheck har väl aldrig inkasserats, men nog hade han väl kunnat få en tuffare…sorti. Tråkmånsen Josh Hutcherson ser mest förvirrad ut hela filmen. Med rätta. Posterboyen Liam Hemsworth bara..är. Vad hade han för funktion i filmen nu igen? Fan vet. Det som skaver mest är att man slösar bort skådespelare som Woody Harrelson, Elisabeth Banks och Stanley Tucci i helt meningslösa småroller. Plus Julianne Moore. Helvete vad hon ska vara svår här. Onaturligt svår.

En gång, i början, gillade jag den här filmserien. När det handlade om just The Games. Snillrika fällor som de tävlande var tvungna att försöka undvika. En sorts luguber framtidsvison om ett samhälle som inte var alltför ointressant förmedlat.

The-Hunger-Games-Mockingjay-Part-2-2015-3-620x330

X-men-outfit!?? You wish.

Nu mot slutet  är det bara en enda mjäkig sentimentalsoppa.
Det finns helt klart icke material till den här sista filmen whatsoever. Basta.

Naturligtvis är skräpet dock inklätt i snygg CGI och effekter. Fan vore det väl annars med så mycket stålars nedplöjda i filmserien. Ibland kan kosmetika dölja de värsta skavankerna. Här är det sannerligen inte så. Men nu är det väl slut på sagan. Hoppas!

Lite synd på en filmserie ändå, den som jag enligt egen utsago tidigare hade lättast att köpa i YA-träsket, att så totalt köra av rälsen.
Det går inte att ge denna rulle godkänt. Nix pix!

Hälsningar från surgubben som drar ned kepsen över öronen. (Hade en jag haft en PartyKanin här hade han blivit sååå jävla förbannad.)

 

 

 

Apr 19 2016

Teenage Mutant Ninja Turtles (2014)

Teenage_Mutant_Ninja_Turtles_film_July_2014_posterHaha. 29 spänn i reabacken lockar mig att ta hem den här ”godbiten” på en blu ray-skiva. Värt?

Både ja och nej.
Jag är ju en Michael Bay-man så jag vet ju vad jag får. Här sitter han i producentstolen och bestämmer hur rullens stil ska vara. Lite tryggt ändå. Ordern att utföra jobbet ligger på regimannen Jonathan Liebesman, och han gjorde ju inte alls bort sig med World Invasion: Battle Los Angeles 2011.

Asch ni kan ju historien om de putslustiga muterade sköldpaddskrigarna vid det här laget. Det är oneliners, pizzasnack, smyg i kloakerna, ett New York som hotas av den bistra skurkligan The Foot, en mystisk affärsman (William Ficthner)…och framför allt är det ju Megan Fox i alla möjliga vinklar. Som den orädda reportern April bondar hon snart med de CGI-tillverkade brottsbekämparna, och du kan stampa dig blå när du skriker att Fox bara har en funktion på film (jag tänker inte säga emot)…MEN hon gör sig självklart perfa i en tonårsrulle som den här. Perfekt produktplacering om du så vill.

Är filmen kass?
Nej, faktiskt inte. Kan man köpa en Stålis eller Battis…eller knasboll som heter Deadpool..kan man lika gärna köpa fyra muterade ninjasköldpaddor. Gott om fart i rullen, lite fräsiga megaeffekter på skyskrapor som får sitt (kom igen, det är ju Bay), snabba MTV-klipp i actionscenerna. Jag trodde faktiskt det skulle vara…värre.

Megan-Fox-and-the-Ninja-Turtles-in-TMNT-2014

Meg och matadorerna

Det enda abret är att Liebesman och producenterna förstås fått stallorder om att filmen ska kunna ses av de yngre tonåren, kanske hela familjen på utflykt, och därför måste värsta våldet tonas ned. Inget strittande blod eller ”vuxenexplosioner” med andra ord. Liite synd förstås, för hade man vågat sig på en ruffigare ton med lite maffigare underhållningsvåld hade nog banne mig underhållningsnivån höjts en liten bit.

Ok, det är inte bra. Men det är fasen inte kasst heller.
Som att läsa en lite jönsig serietidning i smyg.

Apr 18 2016

Focus (2015)

focus_posterLurendrejerier på film. Tacksamt värre som ämne. Ett manus kan ju dessutom kollra bort sin tittare lite hur det vill. Och, jag gillar sånt.
Skojarfilmer är inte helt fel. Vilken är den bästa ever? Kanske..Blåsningen?

Idag är det möjligen mer snyggt är bra. Fast det kan man ju också komma undan med. Idag Will Smith som smarta snubben Nick med snygga tricks i rockärmen. Kanske lite för snygga. Sådär som det liksom bara kan vara på film. Smith har kompisar och resurser. Detta får bla New Orleans smaka på när det vankas stor football-fest på Stora Arenan. Och utanför. Och i de charmiga kvarteren som ÄR New Orleans. Full fart på bedrägerierna och fingerfärdigheten. Där är också rullen som bäst, under första delen.

Så fort handlingen flyttas till Buenos Aires (!) blir det lite mer…mellanmjölk. Lägg till detta också en ganska tradig romanshistoria mellan vår man Will och filmens kvinnliga fägring Jess (Margot Robbie). En con woman som vill lära sig av den bäste,…Nick?

Filmer som den här bygger förstås på att vi som tittar inte riktigt vet vad storyns lurendrejare har i kikaren. Det hör liksom till att det inte bara är filmens skurkar som ska blir lurade. Även filmens åskådare. Just den klassiska Blåsningen körde ju också med liknande upplägg i sitt manus, där vi fick vara med från början på vissa delar, men kollrades bort i finalen.

_87C7066.dng

”bara en insats till. snälla.”

Är filmen bra då?
Tja, som sagt..alltid kul att kolla in skojerier och hur ”kupper” styrs upp. Det som drar ned betyget lite är att det i varje rulle av den här sorten uppenbarligen alltid måste kastas in en ganska ointressant lovestory. Ett traditionellt grepp som tyvärr inte ger nåt alls. Will Smith sköter sig dock, han är för rutinerad för att falla igenom. Margot Robbie sköter sig också, det lilla hon har att jobba med.

Viss underhållning för stunden, men oerhört lättglömt.
Bäst i filmen? När Nick och Jess går på football i New Orleans och Nick drabbas av speldjävulen. Snyggt genomfört.

Apr 16 2016

Flmr vs Musikalerna!

 

Ahh…musikaler.
Fin konstart detta. Kan man rentav göra en topplista på sina filmmusikaler?
Klart man kan! Med anledning också av att vi snickesnackade musikaler i filmpodden häromsistens (april -16)…kommer här just en liten lista!

Som lite lördagstramsig läsning sådär.
Vi börjar bakifrån. Som vanligt.

10. Cabaret (1972)

cabaret-1972

Regi: Bob Fosse
Med: Liza Minnelli, Michael York, Joel Grey

9. Trollkarlen från Oz (1939)

0oz1

Regi: Victor Fleming
Med: Judy Garland, Frank Morgan, Margaret Hamilton

8. Hair (1979)

Hair Milos Forman 1979

Regi: Milos Forman
Med: Treat Williams, John Savage, Beverly D’Angelo

7. Singin´in the Rain (1952)

singin-in-rain1

Regi: Stanley Donen/Gene Kelly
Med: Gene Kelly, Debbie Reynolds, Rita Moreno

6. Mamma Mia (2008)

mamma-mia

Regi: Phyllida Lloyd
Med: Meryl Streep, Pierce Brosnan, Amanda Seyfried

5. Chicago (2002)

018-chicago-theredlist

Regi: Rob Marshall
Med: Catherine Zeta-Jones, Renée Zellweger, Richard Gere

4. Les Misérables (2012)

les-mis-4

Regi: Tom Hooper
Med: Russell Crowe, Hugh Jackman, Anne Hathaway

3. West Side Story (1961)

West-Side-Story-3

Regi: Robert Wise/Jerome Robbins
Med: Natalie Wood, Russ Tamblyn, Richard Beymer

2. Moulin Rouge! (2001)

moulin-rouge-image

Regi: Baz Luhrmann
Med: Nicole Kidman, Ewan McGregor, Jim Broadbent

1. Grease (1978)

Grease_1978_521

Regi: Randal Kleiser
Med: John Travolta, Olivia Newton-John, Stockard Channing

Där har du det!!

Kolla nu också in vad mina två musikalkamrater Fiffi och Filmitch har att förtälja i ämnet!

 

#31_logoVill du ha ännu mer musikal-kärleksbombning lyssnar du med fördel in dig på podden Snacka om Films avsnitt nr 31!

 

Apr 15 2016

Hush (2016)

Hush_2016_posterRyspysligheter på gång igen.
Aldrig fel att kolla in det? Här en sprillans ny rulle som smugit ut lite i det tysta på Netflix.

Dövstumma författartalangen Maddie (Kate Siegel) bor ensam i ett hus i skogen (hur klyschigt lät inte det då). Här i sitt eget lilla retreat kan hon sitta och fnula på ny bok (hon har redan skrivit en), vilket går sådär. Tur att grannen Sarah (Samantha Sloyan) dyker upp ibland och håller henne sällskap (och övar på teckenspråk).

Well, snabbare än jag som tittare hinner säga Catweazel tre gånger…tar det hus i helvete när en objuden gäst dyker upp. Ett psykopatiskt badass vars motiv (självklart) är oklara. Men att Maddie nu får kämpa för att behålla livet är ingen överdrift. Katt- och råttalek är melodin för idag.

Jaha ja, men det här var ju inte så pjåkigt! Regimannen och tillika manusförfattaren (ihop med Siegel) Mike Flanagan håller det kort, snabbt och rätt mycket raka puckar. Kort speltid, 80 minuter, men det slösas inte bort på slisk, sentimentalitet eller annat tjafs. Visserligen smyger sig en och annan stabil liten klyscha in i handlingen, men mer som trygga checkpoints i genresammanhanget. Dessutom helt rätt med en ryslig rulle där våldet inte känns vidare spekulativt eller finns med bara för att det ska vara med. Blir istället en ”naturlig” del av handlingen.

hush

not your average salesman at the door

Segal gör ett resolut jobb som Maddie och pendlar från vettskrämt offer till…mindre vettskrämt offer. Knasigaste känslan blir att badasset spelas av den gemytlige John Gallagher Jr. från The Newsroom! Chocken första sekunden när jag insåg detta! Kanske det mest skrämmande i hela rullen.

Summasummarum en rulle som absolut inte behöver skämmas för sig.
Effektiv och pang-på mest hela tiden. Notera även att regissören leker med detaljer som tex ljudkulisser vilka ibland ”försvinner” ur handlingen…som för att förstärka Maddies handikapp.

Trivsam obehaglighet.

Apr 14 2016

Snacka om Film #32 – ”hon kan ju gnaga på öronen!”

Tjolahopp och tjolahej! #32_logo
Nu var det poddtorsdag igen!
Hurra!

Den här veckan är allt lite mer ”normalt” i podden, men frågan är ju om vi har hämtat oss från förra veckans mastodontmangling…?!
SÅKLART vi har!
I 32:an händer bla det här; vi listar bästa dansfilmerna (kan musikalerna smyga sig in här igen!??!), Fiffi kollar vårens charmigaste (?) loser på bio, yours truly botaniserar i mitt filmbibliotek och undrar om det goda minnet går att lita på vad gäller en…samuraj!?

Varför är en viss Tom på allas läppar (ok..kanske inte allas)?
Hur ska det gå med veckans Bond-Uppdrag som filmitch-Johan slängde på oss!?Vi undrar också hur det kommer sig att den märklige Henry Rollins vandrar omkring i en lika märklig film och ser…svår ut…mest hela tiden. Och framför allt…är det underhållande?

Kanske trodde du att Filmrouletten knäckt oss efter förra veckans fiasko (HU!)??
Icke! Vi snurrar på hjulet igen och hoppas på att studsa tillbaka!

Lite mer anständig speltid på veckans avsnitt…men samma kvalitétssäkrade underhållning!
Häng på!Och nu va…?
..är det väl banne mig våren som är här!?!

 

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Apr 11 2016

V/H/S/2 (2013)

V-H-S-2_PosterJaha ja. Egentligen är det väl emot ”reglerna”…att slänga sig in i en del 2 av en franchise såhär. Men jag gör det ändå! Tipset från den gode filmitch lät alltför lockande för att avstå.

Det handlar alltså om fyra små korta berättelser med en liten ramstory runt.
Ni som sett första filmen vet ju vad som gäller. Här börjar det med ett par privatdetektiver som bryter sig in hos en försvunnen student. Inga spår efter studenten, men väl rum fyllda med tv-apparater och videospelare och en jäkla massa vhs-band. Såklart kan en av inkräktarna inte hålla sig utan börjar spana på banden. Och får se vad vi nu får se.

4 olika regissörer och 4 mer eller mindre kladdiga, skäckiga och obehagliga små kortisar.
Här vankas ingen skratt eller komedi för den som hoppas på det. Eller jo förresten, ett par av delarna kör med nåns slags svart humor, vilket gör dem underhållande bara för det!
Vad sägs om; en ögonoperation som bjuder på…oväntade bieffekter? En cykeltur i parken med…eh..hinder. Ett gäng dokumentärfilmare vars inslag om en till synes fredlig sektliknande församling istället kan betyda..världens undergång?!
Och vad händer när det är FF hemma i huset och pyjamaspartyt avbryts av besökare som..inte verkar vara från trakten…?

VHS_pic

kamera i ögat! smart! eller…inte.

Japp, det är våldsamt, gorigt och blodigt och framför allt skakiga kameror. Hela konceptet bygger ju liksom på det. Found footage-stilen. Full fart mest hela tiden. Jag lyfter lite på hatten för filmitch-tipset här. Kan gilla den här berättarstilen ibland. Som en sorts utveckling på gamla tv-konceptet Twilight Zone från förr. Små miniruskiga storys. Gärna med en liten twist.

Lagom längd, och det blir aldrig direkt tråkigt. Effekterna är kanske bättre än sina storys. Men det är ju inte oväntat kanske. I den här typen av genre. Absolut bättre klass på obehagligheterna än jag trodde från början.

Bästa segmentet?
”A ride in the park”. Svart humor när den är som effektfullast. Dessutom regisserad av Eduardo Sanchez…jepp Blair Witch..och Exists-Eduardo.

Kanske inget du intar helgpizzan till dock.

Apr 8 2016

Deadpool (2016)

Deadpool-Poster-Dec1stAck ja, superhjälterullarna fortsätter att rulla in över oss. En genre som i modern form slagit ned sina bopålar på det allra tyngsta sättet. Uppenbarligen.

Marvel verkar, trots utmaning, fortfarande stå som ledande part i denna expansion av galna effekter och nördiga oneliners. De tunga flaggskeppen och bestar till filmer (ja jag kikar på er Avengers-gänget) varvas numera också med de där så kallade ”mellanfilmerna”, kanske tänkta som små aptitretare för de stora elefanterna…men se ibland kan faktiskt de små myrorna vara bättre….som tex…eh..Ant-Man! (hahah, sorry)

Och dagens rulle går heller inte av för hackor.
Okej, jag har sett trailern ett antal gånger och tjusats av stilen, replikerna, skämten. Klassiska frågan därmed; håller rullen som helhet då? Damn, vad jag skrattade. Jösses. Det här är som en uppfriskande fläkt i det stundtals lite nördiga universumet där våra superhjältar håller till. Här alltså den lätt skruvade storyn om torpeden Wade som i ett svagt ögonblick går med på att behandlas för dödlig sjukdom medelst lagom obskyrt experiment som inbegriper våld på både kropp och inre organ….jaja….det är ju serietidningsvärld detta…remember.
Resultatet, en snabbsnackande, näst intill osårbar antihjälte som i röd spandex rasar efter hämnd för sitt numera ganska osnygga utseende.

Vissta ja, det finns en flicka med i storyn (Morena Baccarin), en rälig skurk (Ed Skrein), ett par lagom biffiga henchemen och så MMA-fightern Gina Carano förstås! Som astuffa badasset Angel Dust. Lite för vår antihjälte att bita i.

deadpool

lustiga typer mest hela tiden

Spontankänslan efter att ha sett filmen var en vrålskrattande fyra!
Sen sansade jag mig lite och tänkte på vad jag sett. Är storyn bra? Kanske inte så mycket att hänga på broräcket om man ska vara ärlig, en ganska tunn delikatess som istället lyfter en aning tack vare Ryan Reynolds som känns helt perfa som den tokrolige snabbsnackande men dödligt farlige antihjälten (vilken revansch från dikeskörningen Green Lantern!!). Dessutom roar han sig med att i parti och minut slänga referenser mot andra superhjältar. Ofta inte av det positiva slaget. Haha. Gillar man filmisk metahumor är man verkligen in for at treat här.

Klart jag gillade filmen! Klart jag skrattade åt skämten! Klart jag tycker de flesta actionstuntsen är coola. Men bäst är just Reynolds när han tjattrar på i sin rätt knäppa uppenbarelse. Syna rullen lite mer och den är som en god glass en sommardag; lättkonsumerat och lätt förgånget. Ingen upplevelse som du kommer att minnas någon längre tid. MEN, får vi hoppas på att Deadpool dyker upp igen? Någonstans…i någons film? Pow! Smack!

Mer kul än bra.

Apr 7 2016

Snacka om Film #31 – ”musikalernas Terminator 2!”

Och bara sådär rullar veckorna på! #31_logo
Vips är det torsdag igen!
Med podd!!

Idag; det blytunga nummer 31 och dags för vårens STORA MUSIKAL-AVSNITT!!!
Konstformen som uppenbarligen älskas av många, men avskys av precis lika många. Vi känner att vi inte kan dyka ned i detta ämne utan att skaka fram en insatt gäst i ämnet som kan delge oss sin visdom. Därför, plats vid micken denna vecka för musikalmannen (och djuskräcksmannen) Johan Levander aka filmbloggaren och filmspanaren Filmitch!

Vad är en musikal? Vilka musikaler är värt? Varför passar formen inte alla? Vilka 3 musikaltips har panelen med sig i säcken?
Finns det svärta i musikalformen? Är en dansfilm samma som musikal? Hur står sig en av filmhistoriens mest kända musikaler från förr….idag?

Maffigt snack, god mat och rejäl munter stämning när vi samlades runt ett köksbord för att riktigt DYKA ned i det stora musikalträsket. Hade inte mikofonens batteritid sagt ifrån (och klippsaxen varit hård) hade vi antagligen suttit och pratat än! Självklart får du också List of the week, Uppdraget och den nya succén (?) Filmrouletten!
OCH…en vinnare i förra veckans TÄVLING har all anledning att skutta till av glädje! Vem???

Allt detta…plus en nyhet med poddens betygsskala….får du i detta det SUPERSPÄCKADE och vårlika avsnitt.
Ja det är ASLÅNGT idag…men vi lovar att det är värt att hänga med hela vägen!
HELA VÄGEN! TJO!

Och nu kommer våren!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Apr 6 2016

Flmr vs Filmåret 1991!

1991

Jahapp.
1991. Kolla sifferföljden. Visst ser den lite…lustig ut ändå?
Som ett litet tal som liksom smugit sig in där, bland de stora, större, talen.
Kunde filmåret 1991 hävda sig? Fanns det toppar? Riktiga kanoner? Jag vill nog svara ja på den frågan, TROTS att det faktiskt inte fanns en hoper självklara titlar att spotta ur sig.
Men det betyder ju å andra sidan inte att det inte fanns en och annan pärla att vila ögonen på, till  och med rullar man liksom glömt att de smög sig upp just 1991!

Rulla bandet.

***********************

10. Fisher King

fisher king

Terry Gilliams dramakomedi som pendlar mellan skratt och förtvivlan. Mörkt, med tokroliga inslag. Mycket bra film. Williams och Bridges…briljerar.

9. Frankie and Johnny

frankie

Ännu en feelgoodare som behandlar andra chansen i romantik. Al Pacino och Michelle Pfeiffer återförenade. Mys.

8. City Slickers

cityslickers

Stressade storstadsbon Billy Crystal ska hitta sig själv som cowboy på prärien. Crystal-humor och Jack Palance. Och Helen Slater i värstingfrippa. Kul!

7. Thelma och Louise

thelma

Engagerande (!) från Ridley Scott. Susan S och Geena D. Vilka tjejer! Tar ingen skit! Assnyggt slut. Förstås!!

6. Stekta Gröna Tomater 

whistle

Listans andra starka kvinnorulle. Här är det också feelgood, ta ingen skit, glädje och förhoppningar. Och en härlig mix av olika tidsåldrar. Varm-i-magen-film!

5. Backdraft

backdaft

Inget filmår utan en stabil Ron Howard. Här hyllas brandmännen. Snyggt och läckert. Kurtan Russell tuffaste firefightern around! Popcornsrulle som engagerar (johorå!)

4. JFK

jfk

Ingen kan nånsin beskylla Oliver Stone för att vara diskret. Här tar han i så han nästan spricker angående efterdyningarna vid mordet på JFK. Späckad med filmstjärnor i alla möjliga roller! Mycket sevärt detta!

3. Cape Fear

capefear

Robban De Niro otäck utav h-e! Scorseses nyinspelning av 60-talsthriller i södern är en av 90-talets bästa rullar. Och musiken….MUSIKEN!

2. När Lammen Tystnar

1.silence

Ikonisk 90-talare här också. Stämningen, känslan. Obehaget. Sir Anthony…innan han blev pompös och bekväm. Kanonrulle.

1. Terminator 2: Judgement Day

t2

Så-in-i-helvete-bra! Tidlös!

 

Bubblare: Doc Hollywood, Point Break, Brudens Far, The Committments, Höken är lös, Hur mår Bob?, Bugsy

*********

Så vad tycker då resten av the filmbloggers om detta filmår?? Check it out!

Apr 1 2016

Batman v Superman: Dawn of Justice (2016)

batman-vs-superman-posterAlltså, Läderlappen mot Stålis.
I samma rulle. Vem har inte väntat på det liksom?? (well, troligen alla som fullständigt skiter i superhjältar, och dessa två herrar i synnerhet)
Men, för oss andra…kanske vi som växte upp under ett 70- och 80-tal med näsan ofta begravd i diverse seriemagasin..är ju detta förstås som lite manna från ovan.
Eller…?

Nåväl, säg såhär…Filmen.Tar.Tid.På.Sig.
Två timmars rejäl startsträcka innan innan herrar Wayne och Kent blottar trikåer och full body armour och går i klinch med varandra. Big style förstås! Fattas bara annat.
Så vem ska vi ”tacka” för att denna serietidningsfantasi äntligen blir verklighet? Den ”visionäre” (ofta förekommande uttryck på hans filmposters) regissören Zack Snyder? Manusmännen Chris Terrio (Argo) och David S. Goyer (pålitlig plitare på senaste Batman-trilogin)? Snyder visade ju med Man of Steel att han inte var helt bortkommen i DC Comics universum, och kör egentligen bara på i samma stil…med lite extra lök som tilltugg. Snyder (och manusmännen) väljer idag dessutom att svärta ned det hela lite. Bra tänk tycker jag som gillar sånt. Grejen är kanske bara att Snyder och filmbolaget Warner stirrat sig så sneda på en 11-årsgräns-isch att det hela blir lite…lamt.
Hade man löpt linan ut hade rullen känts mer…vuxen.

Men vaddå, vem är jag att klaga? Gillar ju både Battis och Stålis., här kommer en paketlösning. Idag är Bruce Wayne både ärrat sliten och dessutom förbannad. Det ondaste ögat kastar han på Stålmannen, som i miljardärens ögon är ansvarig för att tusentals människor fick sätta livet till i slutet på MoS. Är det verkligen rätt att dyrka den osårbare hjälten, att låta honom komma undan med nästan vad som helst? Wayne börjar nu sitt privata korståg mot Stålis…och payoffen kommer som sagt efter ca två timmars uppsnack då handskarna åker av i en orgie av slowmotionscener med ösregn, eld och demolerade byggnader.

Så, trots att jag får en sorts battle mellan giganterna, finns det grejer att störa sig lite på. Dels avsaknaden av det ”vuxna” mörkret. Konflikten mellan gubbsen som försvinner lite för fort. Slutfighten där Snyder lånar in bergstrollet från LOTR!! Jo det är sant! Irriterande.

Men återigen, det ÄR en serietidningsrulle…och då får man vad som kanske förväntas. Effekter är snygga (om än lite tröttsamma när typ samma hus rasar ihop för 12 gången), Gal Gadot gör ett assnyggt inhopp som Wonder Woman och nu väntar vi bara på hennes ”egna film”, Jesse Eisenberg gör en ”Jesse Eisenberg” och spelar över som Lex Luthor…men hey..han gör vad han ska. Finns bästa ”Alfred” i dagens rulle!? Kanske. Jeremy ”sandpapperet” Irons!

batman-v-superman-affleck-cavill-rainy-fight

”varför så arg kompis..!??!”

Och så huvudpersonerna själva då. Henry Cavill kör på i samma trikå-spår han inledde i förra rullen. Cavill SER ut som en Stålis..och agerar kanske som en ganska känslokall Stålis också. Han gör jobbet, men inget man liksom kommer ihåg till eftervärlden. Dagens stora HURRA går istället HELT OTIPPAT till gamle Ben Affleck som bär upp sin Batman-dräkt med den äran! Damn, mannen funkar ju helt lysande som Bruce Wayne. Vem kunde tro det!? Alla runt jordbollen som skrikit i avsky över att Affleck axlat Batmanslängkappan vet inte vad de snackar om. Spontant väljer jag Afflis framför skitnödige och stiffe Bale alla dar i veckan. Iaf som det känns nu. Vi måste förstås ge Affleck någon film till att visa var skåpet ska stå. Dessutom pratar dagens Läderlappen tuffare än någon annan maskerad hämnare gjort. Bara en sån sak!

Har vi glömt nån? Ja Lois Lane! Filmens mest onödiga roll! Fyller ingen funktion överhuvudtaget! Amy Adams (som jag gillar märk väl) springer mest runt som en yr höna. Skohornad in i manuset av guds nåde! Det var inte bra.

Summa summarum; en intressant start på det som förhoppningsvis ska utveckla sig till Justice Leauge-gänget. Snyder har koll på hur man gör popcorn-film, trots ett par flaws i dagens äventyr. Jag stör mig en pytteaning på tempofördelningen i rullen. En konflikt som liksom ebbar ut. På finalens badass. På att filmen blir lite för barnvänlig i vissa lägen. Och…vem visste att Metropolis låg så nära granne med Gotham!??!
Fast..det är inte så störigt.

Men annars, jag hänger på Warners moteld mot Marvels dominans!

 

#30_logoVill du HÖRA mer om känslorna angående dagens rulle? Hoppa till avsnitt 30 av Sofpodden där jag och Fiffi snickesnackar en stund om bataljen.

 

Mar 31 2016

Snacka om Film #30 – ”ååå Clark! ååå Clark! ååå Clark!”

 

Vi fyller 30!!! #30_logo
Och firar med värstinglångt avsnitt!!
Är det kalas så är det!

Om vi får röra om i din tillvaro lite, får du bla höra om följande;

Årets bästa film på bio redan nu!?, Favoritfilmer med städer i namnet!, Konstiga kvinnor vid kusten!, Leva för evigt…värt?!, VAR stannar veckans filmroulette!?? , När moi får bestämma: vilka filmer är vi??!, Hur uttalar man Saoirse Ronans förnamn egentligen!?, Födelsedagskalas betyder TÄVLING! Don´t miss! Vinn PRESENTKORT hos vår nya sponsor!, Vårens första popcornsrulle, BvS, på bio synas i sömmarna!!, Vem gifte sig nu Verner von Heidenstam med…på den där ön?!

Snickesnacket är aslångt den här veckan….men det är roligt hela vägen!
Vi lovar!
OBS!

* Vill Du icke höra spoilers ett endaste dugg vad gäller Läderlappen och Stålis föreslår vi att du inte lyssnar på vårt tjatter mellan 1.08.30 – 1.28.13.

*  Ditt tävlingsbidrag MÅSTE ha nått vår inkorg (film@sofpodden.se) SENAST måndag 4/4 vid midnatt!

Tjipp!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Mar 30 2016

Sinister 2 (2015)

sinister2_posterNej, se detta funkade inte alls.
Lika bra och obehaglig som originalet var….lika slapp och totalt förutsägbar är den här.
Snacka om kontraster.

Största felet är såklart ett för jäkla svagt manus.
En soppa på en spik. Knappt det faktiskt. Det känns som om filmmakarna fått anstränga sig över alla gränser för att få till ett manus…och att de då valde det minst usla.
Vilket inte säger så mycket här.

Den namnlöse polisen (James Ransone) från förra filmen dyker upp igen. Numera dock ex-polis och uppenbarligen besatt av händelserna från originalet. Den här gången korsas hans väg av en ensamstående mamma (Shannyn Sossamon) med två pojkar på en ödslig gård ute på den amerikanska landsbygden. Javisst ja…plus den envise demonen Bughuul förstås. Och ett gäng kids på rymmen från Sjätte Sinnet. Och en gammal filmprojektor i källaren med obskyra rasslande smalfilmer.
Hej och hå. Nye regimannen Ciarán Foy öser på med alla klyschiga element han kan, som taget ur en instruktionsbok från rysarskolan. Eller kanske man ska skylla på manusets upphovsman, som är just regissören från första rullen; Scott Derrickson…?

sinister-2-1

som vanligt har man ingen koll på vad som händer bakom ryggen

Inget nytt under solen, inga fräsiga annorlunda grepp. Mer en tröttsam och ansträngd hittepåstund som bara verkar tillverkad för att få en chans att stapla lite rysarklyschor. Späckad med jump-scener som man kan se en mil i förväg och på tok för mycket ologiska fallgropar. Så pass många att det liksom inte går att bortse från dem, hur mycket man än vill. Originalet hade en sorts underbart otäck…aura..av ovisshet hela tiden. Här känns allt utstakat fram till den synnerligen blahaiga finalen.

Nog för att jag inte väntat mig några stordåd…men att den skulle vara SÅ dålig….illa.
Och varför är det för lite Bughuul och för mycket kids?

Dikeskörning.