Maj 18 2016

Flmr vs Filmåret 1998!

 

Ytterligare ett sådant där bra år från Hollywoodfabriken. 1998
Om man tittar åt det hållet alltså.
De som tittade åt något annat håll hittade säkert små guldkorn där också.

Kort sagt, miljonbudgetarna fick jobba detta år, med den äran!
Bra status på året också när man konstaterar att det fanns gott om bubblare strax under strecket.
Och kanske en och annan även under bubblarstrecket!

Här nedan dock Flmrs bästa 10 för 1998!

***********************

10. A Perfect Murder

perfect murder

Snitsig ”remake” av Hitch gamla ”Dial M for murder”. Listigt manus, stabil Michael Douglas och en svalt cool Gwyneth P. Snygg rulle med bra twist.

9. You´ve Got Mail

17-tom-hanks-meg-ryan-youve-got-mail-1998-

Det riktigt sipprar skönt romantiskt 90-tal om den här rullen. Mysstund med pålitliga Tompa H och Meggan. Feelgood. Nora Ephron var ju inblandad såklart.

8. Fallen

fallen

Lite bortglömd thriller med sataniska förtecken. Snuten Denzel går upp mot en rälig demon som byter skepnad snabbare än du kan säga ”Catweazel”! Obehaglig stämning mest hela tiden. Och spännande.

7. Enemy of the State

enemy of the state

Fartig technothriller signerad salig Tony Scott. Will Smith och Gene Hackman mot hela skumma NSA. Bra driv, bra story. Fin underhållning detta.

6. Elizabeth

blanchett_1_5385f

Mustigt och färgrikt kostymdrama om Englands starka kvinna på tronen under 1500-talet. Cate Blanchett går från ung och oskuldsfull till smart, härdad och ensam (?) regent.

5. Truman Show

truman

Märklig blandning av komedi och drama. Och skön känga åt det moderna tv-samhället! Jim Carrey mycket bra här.

4. There´s Something About Mary

theres-something-about-mary-DI

Oborstad! Rå! Fräck! Och fortfarande lika rolig, banne mig! En av Farrelly-brödernas största succéer.

3. The Big Lebowski

1998_the_big_lebowski_004

Ingen lista utan en bröderna Coen (typ). Lever mer på sin sköna stil, svarta humor och Jeff Bridges´ ”The Dude”…än sitt manus. Å andra sidan räcker det jäkligt långt i det här fallet.

2. Saving Private Ryan

mj-618_348_saving-private-ryan-1998-best-war-movies

Mästaren Spielberg målar med STORA krigsfilmspenseln och levererar lika storartat. Udda story växer ut till rejält äventyr med drama och patriotism (som självklart klär rullen!) på bästa sätt. Matt Damon måste räddas till varje pris. Tom Hanks leder uppdraget.

1. Armageddon

armageddon-1998-05-645-75

Michael Bay´s bästa? Kanske. Såg den första gången sommaren -98 och har i sann Hollywood-anda älskat den sedan dess. PERFEKT mix av floskler, klyschor, smetig patriotism, flaggviftande, overklighet, fantasi, humor, romantik. En av popcornsfilmernas största flaggskepp! (javisst klart den är over-the-top!! Den SKA ju vara det!) Känns oerhört mycket SOMMAR (och Öland…vilket kan bero på att det var där jag först såg filmaffischen…) Och det är väl en skön känsla!

 

Bubblare: Shakespeare in Love, Välkommen till Pleasantville, Out of Sight, En Enkel Plan, Very Bad Things

*********

Vad tyckte resten av filmbloggarfolket om detta år!? Check it out!

Maj 16 2016

London Has Fallen (2016)

london-has-fallen_posterHahaha. Klart man vet vad man ger sig in i här.
Den som möjligen tror att det  ska bli sensation och nyskapande…känner inte sitt Hollywood.

Föregångaren, Olympus has Fallen, var en stunds hjärndöd popcornsaction med smällande och tunga skottsalvor. Då var Vita Huset i fara. Här är det hela London som faller offer för illvilliga skumraskterrorister. I centrum återigen il Presidente (Aaron Eckhart) och hans lojala secret service-man Mike Banning (Gerard Butler). Idag är de, tillsammans med stora delar av västvärldens övriga ledare, inbjudna till London på statsbegravning där the PM hastigt gått bort. Men säg den lugna och värdiga sorg som får råda..strax bryter helvetet löst och London sprängs bokstavligen nästan i bitar. Tillsammans med sina digniteter. Bang för bucksen! Typ!

Det märks att rullen är en löpande-band-produkt för att sätta pangpang och actionsekvenser i första rummet. Men skit i det, manus går på rutin, säkra stigar. Banning måste skydda presidenten mot attacker när paret försöker ta sig till säker mark. Ven kan man lita på? Skummisar finns i varje hörn.

Är det ens värt att klaga på logiken?
Njet säger jag. Filmen finns till av en enda anledning, att tillhandahålla ett jävla skjutande och sprängande! Får man dessutom upp ett godkänt driv i storyn, som ju såklart ryms på ett A4, räcker det gott för stunden.
Butler springer, skjuter och ser bister ut. Precis som han ska. Eckhart får den här gången vara lite tuffare president än i förra rullen och hanterar skjutvapen som anstår en deltagare i en popcornsrulle.

London-Has-Fallen_pic

nyttja tuben, smart trix..eller?

Säkra kort på hemmabasen behövs alltid, så därför in med stoiske Morgan Freeman igen som trygg röst. Hahah, ja allt är med andra som vanligt när ytlig hittepåaction ska tillverkas. Idag av regissören Babak Najafi minsann! Snabba Cash II och Sebbe! Hur hamnade han i den här grytan!? Skit i det, han gör jobbet. Precis vad som förväntas av honom.

Vilt skjutande i 100 minuter. Big Ben får sig en mörsare och blir grus (jodå, det ser visst snyggt ut). Kalabalik på datorskärmar. Förrädare. De goda grabbarna vinner alltid.

Fantasilöst, men helt okej actionunderhållning för stunden.

Min poddpartner Fiffi skådade också dagens actionröj. Vad tyckte hon?

Maj 13 2016

Unfriended (2014)

Unfriended_posterFilmen jag inte tänkte se.
Snarare avfärda som ytterligare en dussintillverkad rulle för den hormonstinna unga målgruppen 15-20 år.

Men när en filmälskande (såklart!) tonårsdotter hörde av sig efter att ha skådat verket och bestämt proklamerade att ”nu tänker inte jag ringa några Skype-samtal på ett tag iaf!!”….ja då väcktes ju förstås den där lilla enerverande nyfikenheten i kropp och sinne.
Rysligheter i den digitala världen.
Ligger ju i tiden! På´t bara!

Sex skolkompisar fördriver kvällstimmarna med att hänga framför datorskärmar och chatta/facebooka/skypa/snapchatta…eller vad man nu gör i den åldern i detta digitala samhälle (Läs en bok! Se nyheterna! Jösses, var är världen på väg??). NÅVÄL…en, medelst självmord, framliden gemensam vän tycks plötsligt dyka upp både på skypen och på sitt eget fb-konto! Vilket ju inte borde vara möjligt. Förvirring och ilska över att någon troligen kontokapat sidan förbyts snart i kalla kårar då sällskapet kanske ändå fått en påhälsning från andra sidan…?

Jaja, tänker man nu. Tonårsskräckis med alla klyschor. Precis som vanligt.
Kanske. Och kanske inte. Att filmen helt utspelas på gängets datorskärmar ger en minst sagt udda upplevelse. I början som att se en kollega från IT-avdelningen på jobbet ta över datorn via fjärrstyrning…men snart har man anpassat sig. Eller rättare sagt, den lagom lugubra storyn gör att man fokar mer på vad som komma skall, än på tekniska visuella grepp. Trevligt ändå, och ganska smart av russki-gone-Hollywood-regissören Levan Gabriadze . För mig helt okända skådisar gör det trovärdigt framför skärmarna. Man säger mig att Shelley Hennig som här spelar ”Blair” är lite småkänd från andra rullar i genren.

unfriended_pic

pixelproblemen hopar sig.

Är du som jag 20+ (kachiiing!) och har spenderat de senaste 20 med att dra i dig diverse rullar i genren…av bra och dålig kvalle…är detta förstås inget att egentligen skriva hem om. Förväntad utgång i finalen.
Grejen är bara att det är rätt snyggt gjort, och kanske till och med lite underfundigt. Man sitter liksom kvar och väntar på vad som ska hända. Och NÄR det ska hända.

Lägg till detta också att filmen faktiskt lyckas med att bli lite lagom obehaglig. Precis som en väl avvägd ryslighet ska vara.
Traditionella obehagligheter i ny digital kostym.
Oväntat nice.

Maj 12 2016

Snacka om Film #36 – ”det våras för poddarna som visste för mycket”

 

Sure thing! #36_logo
Torsdag är återigen Tivoli-Torsdag och vi månglar ut ett nytt avsnitt i cyberdjungeln.
Den här veckan med lite av varje!
Precis som vanligt.

Varför är man ”hänryckt” just den här helgen, under pingsten?
Vad har det med film att göra!?
Inte ett skvatt förstås, men jag gräver ändå ned mig i ordets betydelse.

Mer på menyn; listvärdiga filmer med Nic Cage, en hemmafru som gör allt fel och så lite rysligheter i cyberrymden.
Vilka biofilmer ska du se i sommar? Kolla med Fiffi, hon har svaret!
Gamla fina London sprängs (!) i småbitar och Ffifi fnyser åt lökigheten medan Jag skrattar naivt förnöjt åt kaoset och klyschorna.
Ska statistiken fortsätta att tala för oss i den oberäkneliga filmrouletten?

Och du, trodde du att filmtitlar översattes bättre förr?
Glöm det. Vi har bevisen!

Maj trummar på, liksom din favoritpodd.
Det är Mello-tider och glasskvällar, men vi finns förstås vid din sida.
Precis som vanligt.

Glad Pingst!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Maj 11 2016

Krampus (2015)

krampus_posterJulfrossan i maj fortsätter! Hua!
Idag en sorts vild mix mellan skräck och komedi, eller skräck och skräck…mer rysligheter kanske.

Unge Max (Emjay Anthony) har det inte lätt i jultider. Stor stökig familj med besvärlig syster (självklart!). Max hoppas förstås på den förestående högtiden då Tomten ska komma på besök. Om bara mamma (Toni Collette) och pappa (Adam Scott) kunde vara lika på där hemma i förortsvillan. Och varför måste moster (Allison Tolman) med asjobbig man, den försupna släktingen aunt Dorothy (Conchata Ferrell) och riktiga svin till barn komma på besök? Den enda han tycks kunna lita på är farmor (Krista Stadler).

Nånstans på vägen mot juldagen brister det för Max som vänder både Tomten och julen ryggen. Aj! Illa! Inte nog med att strömmen försvinner, oväder tilltar och en kuslig stämning lägger sig över grannskapet….någon annan än den gamle vänlige mannen med det vita skägget tycks ha anlänt….hoppsan.

Okej, tänk dig Tomtens absoluta motsats. En rälig demon som kommit för att hämta alla som inte uppskattar julen. Ojoj, här är goda råd dyra. Speciellt som den illvillige Krampus dessutom har en armé av smådemoner i olika former till hjälp..
Så, vad sägs om Ensam Hemma möter Gremlins….? Typ så. Det är nog den bästa beskrivningen här.

Max och gänget får fullt upp. Vissa offer görs…men gamla farmor med tyska anor vet nog vad som försiggår i huset. Kan hon hjälpa? Kan någon? Bakom kameran och manus hittas en Michael Dougherty, som bla författat X-Men-rullar och den rätt underhållande Trick´r Treat (2007).

krampus-1

den enda man kan lita på när det skiter sig..?

Som vanligt inget för dig som kräver logik, djup eller allvar i en film. Möjligen skjuter filmmakarna lite över målet om de tänkt sig att rullen ska vara ryslig och lite otäck (okej, inget du kollar på ihop med släktens 8-åringar kanske). Här blir det mer skoj-action när till exempel leksaker får ondskefullt liv…eller en liten trupp med pepparkaksgubbar plötsligt tar över köket. Håhåjaja.

Har jag tråkigt? Nix.
Är det bra? Allt är en fråga om definition, men om du tar rullen på rätt sätt så….
Julfilmer med twist. Jag gillar ju det. Även om våren.

Lite bonusplus till snygg design på Krampus-filuren och det något oväntade (?) slutet.

Maj 9 2016

The Night Before (2015)

night_before_picWhat!? Jul i…maj??
Så kan det gå. I filmens värld gäller det att anpassa sig som tittare när vi inte kan styra över releasedatum på den svenska dvd/blu ray-marknaden. Men vaddå, ned med persienner och mörklägg rummet så infinner sig nog känslan…om filmens ton är den rätta förstås.

Är den det här då?
Tja, som vanligt gäller devisen att du måste tjusas av allas vår mysfarbror Seth Rogen (hej Fiffi!) och de muntra musketörer han väljer att teama ihop sig med denna gång. I dagens fall Joseph Gordon-Levitt och Anthony Mackie. De tre vännerna har varit superkompisar i vått och torrt och Isaac (Rogen) och Chris (Mackie) har alltid spenderat julaftonskvällen ihop med Ethan (Gordon-Levitt) då denne förlorade sina föräldrar i en olycka för många år sen. Nu ska trion för sista gången fira gemensam julaftonskväll innan nya tider väntar. Isaac ska bli pappa för första gången, Chris är omtalad NFL-spelare med högtflygande planer. Och Ethan, tja dags för honom att finna sin egen väg i livet kanske.

Men först alltså, en natt på stan! Och vad är väl bättre än att jaga den där omtalade julfesten som hålls på hemligt ställe varje år i staden? Den där som man måste ha en speciell inbjudan till…
Så, till den tunna storyn lägger vi nu drogkomik i parti och minut, under-bältet-skämt, massvis med blinkningar till andra julfilmer (typ pärlan Scrooged), udda sätt att hantera  att man måste släppa taget om gamla traditioner för att hitta nya osv osv.
Nånstans i manusets bakvatten finns kanske en sorts sensmoral om att framtiden alltid är ljus om man själv gör den till vad den blir.

the-night-before_0

sno lite från annan komedi…varför inte!

Ni som är trötta på Rogens stil och sätt att agera…gör er naturligtvis inget besvär här. Han kör på i patenterad stil. Mer underhållande är kanske ändå att se Gordon-Levitt och Mackie visa upp lite oborstade humorsidor. Sånt gillas i den här bloggen. Ett koppel mer eller mindre kända namn i birollslistan, Michael Shannon, Jillian Bell, James Franco (hej igen Fiffi!), Miley Cyrus, får alla några minuter i julstämningen.

Och visst, gillar du laguppställningen och köper det tunt skivade manuset…hittas en rätt trivsam stund ihop med gamängerna. Jag gillar ju den enkla, simpla och oborstade humorn som serveras i filmer som den här…komplett med fylla och substanser som påverkar omdöme och sinne. Dagens regissör Jonathan Levine (Warm Bodies, 50/50), tutar och kör enligt väl grundat recept i det här hörnet av komedirummet.

Man vet precis vad man får.
Och ibland känns det rätt trivsamt så.

Maj 6 2016

The Invitation (2015)

_the_invitation_posterEn av vårens mer obehagliga upplevelser?
Tja, kanske. Det finns inte mycket som sätter sig på det glada kontot i skallen efter att man sett den här rullen. Fast på ett bra sätt alltså.

Drama goes bad..sort of.
En sån där rulle där du från början känner att nåt är fel. Likt en obehagligt våt och tät filt som ligger över hela anrättningen. Men lik förbannat går det inte till en början att sätta fingret på exakt VAD det är som stör. Bara att det gör det. Bra fixat av regissörskan Karyn Kusama.

Will (Logan Marshall-Green) med flickvän är på väg till en middagsbjudning nånstans i Hollywood Hills. För inbjudan står hans exfru (!), nu med ny man men boendes kvar i huset som hon och Will delade en gång i tiden. Tidigt lär vi oss att Will och exfrun Eden (Tammy Blanchard) har en tragisk upplevelse bakom sig, något som fick Eden att lämna Will och försvinna under en lång tid. Nu är hon dock alltså tillbaka med nye mannen David (Michael Huisman) och vill att Will ska komma på middag ihop med ett antal av ex-parets gamla vänner. Varför kan man undra?

Och det gör man kan jag lova.
Amatörteorierna hopar sig under kvällen hos mig som tittar när det nya värdparet visar upp både gemytliga signaler…och lite mer obehagliga tendenser. Will kan inte släppa tanken på att Eden och David egentligen har något illavarslande i tankarna, eller är det kanske så att det är hans eget trauma från tiden med Eden förr i huset som talar…?

invitation

värdparet skålar in kvällen

Isolerat kammarspel med mörka och gåtfulla undertoner. Så vill jag nog bäst beskriva dagens rulle. En sorts illavarslande gåtfullhet, konstiga detaljer. Märkliga skeenden. Will är vår huvudperson, den som som vi tar del av historien ihop med. Men Will känns alltmer långt ifrån stabil ju längre tiden rullar på. Kanske filmen drar ned sitt tempo på gränsen till saggighet ibland…men kontrasten när det snäppar upp i händelsekedjan blir å andra sidan kanske mer effektfull då..?

Ett sorts sakta kvävande drama (i positiv mening) där du i skallen hinner med att gå igenom den tänkbara upplösningen i ett antal olika versioner…innan den faktiska finalen kommer.

Obehagligt bra detta.
Jag belönar med starkt betyg.

 

#35_logoI Snacka om Film´s avsnitt 35 funderar jag och Fiffi mer över filmens krypande illavarsel.

Maj 5 2016

Snacka om Film #35 – ”sanning och spekulation”

Och våren bara goffar in sig! #35_logo
Vi tar en torsdagspodd på det!

Maj månads första avsnitt bjuckar ju på en mustig mix!
Fiffi har problem med nattsömnen, vi tar oss an att leverera Tre Tyska Tips var i veckans lista, jag kollar in en kille i en baklucka, en Marsresa blir inställd, två systrar ställer till med fest…och retar upp Fiffi medan yours truly njuter av partykaoset.
Typiskt.

Hittar jag några vackra män till veckans uppdrag?!
Får Fiffi sommarens längsta uppdrag i retur?
Varför är en film om en middagsbjudning i Hollywood Hills vårens kanske obehagligaste och mest omskrivna på sociala medier?
Talar statistiken för oss i den opålitliga Filmrouletten?
Och varför i herrans namn har HBO slutat med Togetherness!??!

Jepp, japp, jupp!
Där har du innehåll och frågor som förhoppningsvis får sina svar i veckans avsnitt av the neverending poddstory!
Enjoy i vårsolen!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Maj 4 2016

Flmr vs Filmåret 1990!

 

Nytt decennium. Nytt årtionde som bankade på dörren. 1990
Så, vad hände 1990? I största allmänhet?
Tja, tex det här:

  • Året började med en måndag (bara en sån sak)
  • Nelson Mandela frigavs
  • Hubbleteleskopet sköts upp i omloppsbana runt jorden
  • Västtyskland vann fotbolls-VM i Italien
  • TV4 startade sina sändningar (oh the horror!)

Till dessa mer eller mindre världsomvälvande händelser ska nu också alltså filmåret -90 läggas. Vad fanns det att hämta här tro? Jo, mer än man kanske trodde från början…eller har minnet raderat ut det man inte ansett som viktigt att komma ihåg? Allt beror förstås på vad man föredrar som filmkonsument. För Flmr, som självklart medelst glädje, gärna vadar i Hollywood-fabrikens smetiga och ytliga avdelningar…var ju detta en finfint år att skriva in i minnesboken. Kolla bara nedanstående 10-toppar som fick plats:

***********************

10. Hotet från underjorden

Tremors

Synnerligen underhållande bagatell. Lite som en blinkning åt forna tiders matinéskräck. Här mest humoristiskt..och lite spännande! Kevin B och Fred W sköna som slackers!

9. Edward Scissorhands

edward scissorhands

Ännu mer bevis på att herr Tim Burton nog ändå hade sina gyllene år där och då. Finurligt berättad och med stort hjärta. Johnny Depp dessutom riktigt rolig som…eh..nördig figur.

8. Pretty Woman

pretty woman

Jaja..du kan spotta och fräsa bäst du vill om moraliska dubier och allt det politiskt inkorrekta. Faktum kvarstår; den här rullen är (med rätta) en ikonisk 90-talare och dessutom härligt Hollywoodromantisk OCH BRA! Johorå!

7. Total Recall

total recall

Visuell fest och over-the-top-action när Arnie åker till Mars! Hur kan man inte gilla den här!?? Skyhögt nostalgiskt värde på den karamellen!

6. Ensam Hemma

home alone

Listige Kevin charmade brallan av mig redan på premiären. Och han gör det fortfarande varje jul!

5. Internal Affairs

internal affairs

Aningens bortglömd thriller från förr. Både spännande och svart när intern-utredar-snuten Andy Garcia jagar den korrumperade kollegan Richard Gere. En av Geres absolut bästa roller. Ever.

4. Lida

lida

Obehaglig Stephen King-bok som blev lika obehaglig och KANONBRA rulle! Kathy Bates…Hu! Stackars James Caan.

3. Die Hard 2

die hard 2

”Can the same shit happen to the same guy twice!??” Yes it could. Lovely.

2. Maffiabröder

maffiabröder

Brutalt (!) underhållande. Engagerande. Mustigt. Scorscese när han är som bäst. Casten är imponerande! Och lysande!

1. Dansar med Vargar

dansar med vargar

Älskar filmjäveln.

 

Bubblare: Millers Crossing, Misstänkt för mord, Bad Influence, Memphis Belle, Nikita, Imse Vimse Spindel, Tillbaka till framtiden III, Ghost

*********

Så vad tycker då resten av the filmbloggers om detta första år på 90-talet!? Check it out!

Maj 2 2016

Kill Me Three Times (2014)

kmtt_posterSimon Pegg åkte på betald semester till Australien..sort of.

Charlie Wolfe (Pegg) är lönnmördaren, fixaren, the go-to-guy när man behöver ha lite dirtywork gjort. Här är han anlitad för att just röja en person ur vägen. Lite visste han dock att det är en lustiger soppa han hamnat i. Det är svek, otrohet, skumraskheter, blodspengar, dubbel- och trippelspel från alla hörn och kanter. Inte underligt att den iskalle Wolfe (nåja) känner sig lite förvirrad ibland.

Här har vi ännu en produkt från Australien, en sorts svart skröna som uppenbarligen lånat en hel del från gamla Coen-rullen Blood Simple. En rätt smal historia med ganska brutala undertoner, casten består inte av mer än 8 personer där Pegg tillsammans med Bryan Brown är de mest kända. Bröderna Hemsworth´s storebrorsa Luke dyker upp i en roll också. Inte för att han sticker ut direkt och gör något minnesvärt inhopp.

Regissören, en Kriv Stenders, håller det stramt och direkt. Blandar våldsamheter med en sorts mörk humoristisk take. Och så vräker han på med snygga bilder i varma färger över ett kustlandskap i västra Australien där strandvillorna är snygga och Indiska Oceanen förföriskt blått.

kill me3times_pic

tillfällig motgång

Pegg kliver runt i handlingen och gör precis så mycket han behöver för att bära upp rullen med sitt namn. Inte speciellt bra, men inte kackigt heller. En visuell berättarstil som likt Tarantino ibland innebär hopp i tidskronologin och ordningen på händelseförloppet.

I bästa fall som en råare TV-deckare som blir lite småunderhållande för stunden. I sämsta fall som en jävligt snygg reklamfilm för den australiensiska västkusten.

Apr 29 2016

Captain America: Civil War (2016)

Cap-posterHoppsan!
Skulle på The Cap-rulle men hamnade i en Avengers-film! Jamen lite så är känslan när jag nu goffar i mig del 3 i sagan om den rättrådige hjälten med skölden. Och här gäller det att hålla ögonen öppna, superhjälte-laguppställningen skojar du inte bort idag! Gamla rävar plus ett par nya ansikten! Ibland i så full fart att man knappt hinner se vad som händer!

Först de nya; Spider Man och Black Panther! Tjohoo, vad kul skrattar mitt barnsliga sinne. Speciellt den svarta pantern (Chadwick Boseman) ser ascool ut i sin svarta dräkt (klorna i handskarna!!!)! Och den tjattrande spindelgossen gör inte heller bort sig. Marvel tar hand om sin hemvändande hjälte på bästa sätt, och krattar vägen för kommande standalone-rullar. Fint så.

Annars är det bistra tider i hjältarnas vardag, myndigheterna vill begränsa ”de förädlades” möjligheter att bestämma var och hur och när de ingriper runt vårt klot. Alldeles för många civila förluster under våra hjältars rumble i de tidigare rullarna kräver dessa åtgäder. Allt enligt den nya utrikesministern Ross (William Hurt). Javisst, det är ju just han! Hulkens fiende. Iron Man-Tony (Robban Downey Jr) tycker det är en bra idé, men The Cap (Chris Evans) tokvägrar att skriva på ett fördrag som tar bort hjältarnas suveränitet. Och se där, en intern konflikt är faktum. Nu gäller det för de andra figurerna att välja sida, för eller emot?

Lite politik och moraliska frågor igen alltså. Vi såg det senast i Batman vs Superman, och här aktualiseras ämnet än en gång. Ny trend i Hollywood? Ifrågasätt dina hjältar?
Regibröderna Russo, Joe och Anthony, spelar på en säker spelplan. De har full koll på flowet och intrigerna. Och håll med om att det plötsligt känns konstigt att se Iron Man puckla på The Cap! Kompisarna! Eller Hawkeye-Clint Barton (Jeremy Renner) brottas ned av Black Widow (Scarlett Johansson). Nämen, va…liksom.

Men lugn, det finns andra bad guys i dagens rulle också. Förstås. Återigen, liksom i förra rullen, spelar (den rätt träige) Winter Soldiern Bucky Barnes (Sebastian Stan) något av en nyckelroll i dramat som utspelas. Ska de nån gång få ordning på röran med Bucky?!

Den som väntar på fräsig action av bästa CGI-märke behöver förstås icke förgås av längtan, 2 timmar och 27 minuter spills ut över bioduken och det är ett evigt pangande och tjoffande och splashande och smattrande och dånande! Bang för bucksen! No worries! Och som vanligt numera håller fighterna på liiite för länge.
Generalstoryn är superhjältekonflikten, gott så. Den något krystade subploten känns rejält blek i sammanhanget. Som att man inte bryr sig direkt.

Cap-pic

förstafemman på isen. eller är det andrafemman?

Oneliners slungas vid väl valda tillfällen, främst av Tony Stark, Falcon (Anthony Mackie), den nye spindelklättraren (Tom Holland) OCH min lilla (!) favvis som dyker upp igen…Ant-Man (Paul Rudd)!! Tjohoo! Kul!
Jaha, vilka har vi mer då? Jomen, det är ju lite War Machine (Don Cheadle), lite Vision (Paul Bettany), lite Scarlet Witch (Elisabeth Olsen). Alla måste de förr eller senare bestämma sig för vilket lag de vill spela i. Och varför.

En av årets stora filmer förstås. Den slår på trumman och kommer undan med det mesta. Stabil och budgetstinn. Det finns ett par små flaws (speltiden, utdragna fighter, blek subplot) som gör att The Winter Soldier-rullen fortfarande är den bästa filmen om The Cap. Kanske den bästa i hela Marvel-sagan om jag ska vara ärlig.

Dagens rulle är dock ingen besvikelse. Man får vad man väntat sig. Marvel-franchisen rullar på.
Och nu vill jag se mer Black Panther!
Ge mig! Direkt!

 

#34_logoI SoF-poddens avsnitt 34 lägger jag och Fiffi ut texten ännu mer om Marvelhjältarna och deras interna problem.

Apr 28 2016

Snacka om Film #34 – ”de står och bankar kött!”

 

Sista torsdagen i april! #34_logo
Låt oss fira med ett nytt poddavsnitt!

Strax dags att bränna bort vintern!
Avsnitt 34 gör sitt bästa för att hjälpa till och krutar på med bla följande;
  • filmer om föräldraskap som berör oss som..eh…föräldrar.
  • Hur blev Peter Pan just…Peter Pan?
  • Vad betyder ID:A?
  • Varför funderar Fiffi på att dra ut i korståg mot SF!?
  • Får Steffo äntligen höra sin kärleksbombning om Cate B?
  • Håller vi oss på vägen i den ostadiga filmrouletten?
  • OCH vad händer i superhjältevärlden hos Marvel egentligen?!? The Cap och Iron Man på…olika sidor?? Hur går DET??

Plus lite till av det vanliga svamlet förstås.
Dansa ut vintern med oss!
SoFpodden är här igen. For your pleasure.
Närhelst du behöver oss!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

 

Apr 27 2016

Scouts Guide to the Zombie Apocalypse (2015)

scouts_posterFrån avdelningen ”inte-så-seriösa-filmer-om-de-gamla-räliga-zombiesarna” hämtar vi idag ovanstående titel.

En lagom flåshurtig och under-bältet-stinn historia med svart humor och lite tokigt goriga effekter. Är det kanske så att rullens titel är bättre än själva filmen? Ja kanske.
Men den som ändå letar efter lite crazy humor att skratta rått åt…kommer inte att bli besviken. Och det var ju trevligt!

Carter (Logan Miller) och Ben (Tye Sheridan) är scouter, precis på gränsen till testosteronstinna tonåringar. Då måste man väl sluta med scouttjafset tycker Carter. Nu finns det ju tjejer, och framför allt det som tjejernas kläder döljer, som lockar de unga sinnena. Vore det inte smutt att då besöka den hemliga fest som de lite äldre partytonåringarna ska hålla nånstans i den lilla staden!? Synd bara att ett zombieoutbreak (det gamla hederliga!) bryter ut i trakten samma kväll, vilket får våra hormonfyllda hjältar att utöva alla de scouttricks de lärt sig för att klara livhanken. Och kanske rädda en och annan på vägen också. Ni hör ju, klass på manuset. Eller inte.

Javisst, här finns alla klyschor med. Den tjocke nördige scoutkompisen, den tuffa främmande (lite äldre) tjejen (Sarah Dumont) som kickar zombieass så det smäller om det, den ”upptagna” söta tjejen som Ben trånar efter i hemlighet, den hemska grannfrun som blir…hemskare. Och lite mer av allt det där som ”ska” finnas i ett manus av den här sorten.

scoutsguidetothezombie-mv-17

ännu en variant av oväntat besök

Inga nyheter under solen. Mer ett frossande i kladdig humor, det finns en och annan scen som verkligen gör skäl för det epitet kan jag säga. MEN, det finns också ett par riktigt roliga scener här och där då det drivs friskt med konceptet zombier och levande döda. För en lagom zombieskadad filmtittare som en annan…blir förstås det lite extra kul. Lägg därtill viss metahumor, vilket ju inte skadar såklart.

Överlag en lättglömd bagatell som inte kommer saknas av den som hoppar över den här. Väljer man att ändå kolla in den finns det utrymme för lite lagom flinande…om man har den sortens humor förstås.

Oerhört lättglömt efter viss underhållning.

Apr 26 2016

Battledogs (2013)

battledogs_movie_posterEn tvättäkta rulle från det amerikanska produktionsbolaget The Asylum. Direkt från larvigt billiga reabacken på stora elektronikkedjan. Då vet ni vad som väntar.

Det finns ändå gånger då de sortens rullar lyckas med att inte skämma ut sig totalt. Det här är nog en sådan. Trots den skamligt lökiga storyn om en ung fotograf (Ariana Richards…en gång i tiden fixig tonåring i Jurassic Park) som anländer till JFK bärandes på ett varulvsvirus! Japp, jopp, du läste rätt. Strax är hela flygplatsen ett inferno av vrålande bestar i bästa (nåja) CGI-form…mitt på dan också! Nån har inte gjort sig varulvsläxa eller alternativt bara struntat i det.

In med militär, lömska typer förstås som ser ett framtida vapen i de dreglande och asförbannade varisarna. Kan rentav ett serum utvinnas för framtida bruk? Den überskumme generalen Dennis Haysbert (ja, han!) ser sin chans. Tur då att en mer rättrådig militär i form av 80-talsskådisen Craig Sheffer (ja, han!) ser vad som håller på att hända.

Så vad tusan är det här? Inte en renodlad varulsvskräckis, mer en lökig action-varulvs-domedags-soppa. Fast fullt tittbar, märk väl.

battledogs_pic

bytte dinos mot vakthund. en stor en.

Här fås ganska kackiga, men ändå i budgetsammanhanget ok, effekter med ett Manhattan (oh yes ALLA varulvar kutar som dårar till just Central Park..hahaha) som måste isoleras. Il Presidente (Bill Duke..ja, han!) måste bestämma om halvön ska utplånas medelst kärnvapen. Hu! Hinner Scheffers godhjärtade militär i tid för att stoppa både badass-snubbar och vrålande varulvar??

Koppla på den förlåtande känslan och det stora hjärtat vid titt på denna, så finns det små minuter av viss underhållning. Inte bra på långa vägar, men….underhållande på ett avigt sätt. Och Ariana Richards? The zero-patient? Jorå, hon får ju träffa Scheffer den gamle stiffe charmören. Det slår ju till och med att vara smittad av varulvssjukan!

Lite knasunderhållande ändå.
Om du inte tar den på allvar alltså.

Apr 25 2016

The Finest Hours (2016)

Finest-Hours-posterLägg ihop konceptet katastrofrulle med Musse Pigg-folket på Disney som huvudfinansiärer. Hoppsan. Låter det riskabelt…sliskigt? Kanske.
Men du, låt dig inte luras av det reptilhjärnan direkt föreslår som reaktion.

Det är 1952 och en rejäl vinterstorm rasar ute på Atlanten utanför Cape Cod på den amerikanska östkusten. En oljetanker befinner sig förstås mitt i stormen…och det givna händer…tankern bryts av på mitten, fören försvinner rakt ned i djupet med kapten och allt, medans den andra delen nu driver hjälplöst omkring i det piskande havet.
Ett solklart fall för kustbevakningen som lägligt nog har en bas vid Cape Cod. Och där finns minsann självaste Chris Pine redo att göra en insats för att rädda liv. Liksom Ben Foster, om än något trubbig och motvillig till en början. Basen på bygget, en stiff Eric Bana, lyckas sådär med att peppa sina anställda. De flesta hukar bakom bord när frågan om frivilliga till att hänga på Pine kastas ut. Men som sagt, med driftige Pine är man ju nästan halvvägs. Finns det dessutom en cool sjöman ute på det havererade skeppet som ser ut som Casey Affleck..ja då kan man vara lugn.

Jahapp. Om denna rulle har det sagts, och skrivits, en del. Ofta inte av godo. Såklart hatar de flesta hjältefasonerna som spelas upp. Att sjöräddarna lyckas hålla sig kvar i den lilla båten, att motorn hela tiden (nästan) tycks fungera, att navigationen lyckas trots att kompassen går åt fanders efter några minuter ute till havs och att deras hår inte blir (synligt) blött i 7 meter höga vågor. Jag säger…so what? Detta är en sorts saga, en tillverkad visuell produkt som är till för att engagera. Den kommer från ett land som vet precis vilka strängar som ska spelas. Från ett bolag som har årtionden av erfarenhet av att skapa hjältar på film. Och så lägger vi till det märkligaste av allt; hela storyn är sann!
På den synnerligen underhållande sajten Hollywood vs History kan du läsa det mesta om denna verkliga räddningsaktion….och förundras en aning (kanske) att de flesta delar av den här storyn faktiskt utspelades som de visas i rullen.

the_finest_hours1-620x278

”skit i kompassen…jag kör på känn!”

Självklart i vissa lägen spetsad med Hollywood-dramatik för att förstärka det hela.

Dagens regiman är Craig Gillespe, som ju bla har den märkligt udda (men bra) Lars and the real Girl innanför västen. Här har han så att säga bytt genre riktigt ordentligt.
Är det förutsägbart? Ja.
Är det sockerkantat i dramascenerna? Ja.
Är det en djup (!) rulle? Nej.
Är det en snygg rulle? Ja

Är du som jag lite svag för välkomponerad hjältegloria från drömfabriken är detta en stunds trevlig underhållning. Inget snack om den saken.
Vill du se svåra filmer, passera denna utan att ens kasta en blick.