Jun 9 2016

Snacka om Film #40 – ”den ruffiga auran”

Men ojojoj vad veckorna (och poddavsnitten!) springer iväg!
Redan en bit in i juni! Vi hoppas du tar dig lite tid trots förestående EM-fotboll och studentexamen och allt vad det kan vara…för att lyssna en stund på vårt patenterade flummiga snickesnack.

Den här veckan får du bla detta:
Vi agerar producenter (igen!) och tillsätter den NYA Indiana Jones!
Finns Din favvo med?? Fiffi (som knappt hämtat sig från Göteborgsäventyr) har sett ytterligare en variant på en skönhet som träffar ett odjur, jag åker till månen (vad är det med mig och månen egentligen!?!) och stämmer träff med den siste (senaste?) månfararen.
Muhammad Ali har lämnat oss…och vi får en ursäkt att diskutera det här med boxning på film.
Handlar det egentligen om andra grejer än boxning…?

Veckans Uppdrag krävde att Fiffiluran skulle avhålla sig från film och serier under en dag. Lätt, svårt? Värt?
Kulan rullar vidare i Filmrouletten och nu börjar vi bli lite lagom självsäkra sådär.
Får vi straffet den här veckan?

DESSUTOM: håller något sensationellt på att hända under denna podds korta livstid?!
Lyssna och ta reda på det i veckans gemensamhetsfilm…där GULLIGHETEN står i centrum!

Jajamen, vi rullar vidare in i sommaren.
Alltid beredda.
Alltid hos dig.

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Hemsida: sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: http://www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster: Sök på Snacka om film

Jun 7 2016

Goosebumps (2015)

led-digital-poster-goosebumps_9f41 Ibland smyger de liksom förbi.
De där rullarna som bjuder till en stunds roande avkoppling. Som inte utger sig för att vara något mästerverk, men som heller inte andas lågbudget eller träskvarning.
De där rullarna som filurar lite i mellanmjölksfåran, och som är så lätt att studsa förbi.
Du vet, rullarna som du aldrig saknar om du inte sett dem.

Kanske är dagens alster ett just sådant.
Den där lilla underhållningen för stunden. I bästa fall. Kanske har man här tänkt sig starten på en ny franchise. Vem vet, de ekonomiska siffrorna får såklart bestämma…i skrivande stund har rullen med en uppskattad budget på 58 mille dollars bringat in i runda slängar 180 millar runt jordbollen. Dollars alltså. Så utsikten för en uppföljare/fortsättning kanske är ganska god när kommande filmår ska planeras in av studiobossarna. Vi lär märka.

Storyn idag är av det busenkla slaget. Unge Zach (Dylan Minnette) flyttar in i nytt hus i Den Lilla Staden. Ganska snart börjar han hårdflirta med granndottern Hannah (Odeya Rush). Men varför har Hannah en sådan otrevlig och stissig pappa? Varför är alla gardiner fördragna i grannhuset? Varför vill inte pappan ens prata med sina grannar?

Frågor kräver sina svar, och i Hollywoodfilmens förlovade värld ges ofta svaren genom att huvudpersonen själv tar reda på dem under dramatiska former. Ganska snart får därför Zach erfara att; arga pappan i själva verket är den ganska kände men MYSTISKE författaren R.L. Stine (Jack Black) vars böcker i den lättare monstergenren inte är att leka med…vad sägs om varelser/figurer/otrevliga typer som bokstavligen kliver rakt ur de böcker som den stissige Stine har hemma i bokhyllan! Hoppsan!

Nu hotas hela lilla Staden och Zach, Hannah och Stine (plus de obligatoriska kompisarna som alltid finns i rollistan) måste jobba järnet för att få ordning på torpet igen.

Black håller autografjägarna på avstånd

Javisst, nu blir det fet CGI-fest utan dess like! Tjong i medaljongen liksom. Men…och det förtjänar att skrivas igen…MEN…jag har icke tråkigt. Snarare är det lite småtrevligt att kolla in den koleriske Black (han gör sig verkligen här) när han måste jaga rätt på en klumpig Snöman, en illvillig buktalardocka eller en frustande Varulv på två ben! Plus en hel massa andra lagom mysrysliga monster! Hoaaa! Dagens regiman, Rob Letterman, har rutinen och vetskapen om vad som fungerar i det här over-the-top-storyn.

Har du fantasin i full funktion, kan köpa CGI-partajande, det obligatoriska rädda-lilla-staden-upplägget samt lite kantig tonårsromantik…jamen då finns det underhållning att hämta här.

En ganska glad bagatell kanske man till och med kan drista sig till att påstå.

Jun 6 2016

Sommarklubben: The Package (1989)

Årets klubb startar med en rejält mustig och sån där gammeldags typ av klurig, murkig och lagom gritty thriller. En sån där film som nästan andas lite 70-talskonspiration också.

Alltid pålitlige, och just här runt 80-talets slut the go-to-guy i Hollywood, Gene Hackman är US Army-sergeanten Gallagher som beordras föra hem en åtalad officer (Tommy Lee Jones) från väst-Berlin (javisst det här ju precis innan de nya vindarna ska till att blåsa i Europa) till Washington. Stort rabalder efter landningen och vips har den åtalade rymt. Något är dock rejält fishy och Gallagher inser att han kanske rentav är en bricka i ett mångt mycket större spel…

Synnerligen stabilt berättat av Andrew Davis, som ett par år senare skulle ge oss den finfina Jagad. Här är det också full fart på Hackman när han tar saken i egna händer och får bege sig till smällkalla Chicago i jultider för att förhindra en förestående komplott av minst sagt massiv dignitet. Lite extra jobbigt blir det också när Hackman dessutom själv blir efterlyst i samband med några mystiska mord inom militärleden. Bra driv i både manus och de perfekt utplacerade actionscenerna.

TLJ spelar möjligen bara birollen idag, men kör sin skönt patenterade stil i varje scen han medverkar i. Hackman är som vanligt burdus och granithård. Som han ska vara. Vi räknar också in Joanna Cassidy och gamle Dennis Franz i hjältelaget.

Rejält trivsam och spännande thriller, från en tid när bilkrascherna gjordes på riktigt och inte i CGI-datorn.

Fulspel i sommarnatten.

Jun 6 2016

Sommarklubben är här igen!!

Det är juni, det är sommar, snart semestertider, fotbolls-EM och GIVETVIS dags för gamla kära Sommarklubben igen!
Du som inte har koll VAD Sommarklubben innebär på Flmr, kollar med fördel in detta här!

Annars är ju såklart allt precis som vanligt!
Det är sommarkvällarna, blöta eller soliga och varma..eller mullriga och svarta,…..och en liten släng av de där små trivsamma filmerna, kanske inte helt pinfärska, som passar så bra!

Nu kör vi igång Flmr–Sommaren 2016!
Häng med!
Under eftermiddagen checkar första klubbgästen in!

Samlingssidan för årets Sommarklubb hittar du här!

(Du som glömt eller bara vill återuppleva vad de tidigare Sommarklubbarna har erbjudit…kollar här, här, här och här!

Jun 3 2016

Special Correspondents (2016)

special-correspondents-key-art Det passar väl bra med lite trevligt trams på en fredag!

För det är precis vad detta är.
Tramsigt, jönsigt, knäpp, ologiskt och ja..hela jäkla ordregistret för en icke-seriös rulle.
Men vad fan, det finns ju tjusningar med såna också!

Eric ”Banana” är radioreportern Frank, vilken tror han är Guds gåva och röst till lyssnarna. Konstigt nog jobbar han bara på en liten lokal radiostation i Queens. Vid sin sida har han ofta teknikern Ian (Ricky Gervais), en lagom bister och melankolisk britt med torr humor. Två snubbar utan sådär jättekoll på den coola världen, minst sagt.
Av alla märkliga uppdrag en lokal radiostation i Queen kan få…är kanske det om en möjligen förestående statskupp i Ecuador det mest aviga och oväntade! Så pass att radioessen beordra dit för att rapportera situationernas tillstånd (javisst filmens logik dårå…men skit i det nu).

De två bängskallarna lyckas dock schabbla bort sina pass inför avresan och fekjar då istället radiosändningar från ett café i just Queens! Låter det illa? Totalt utflippat? Precis vad det är också. MEN…men…också ganska småkul och trivsamt. Snart blir det dessutom värre när duon blir ”kidnappade” i Ecuador! Fast de är i Queens!! Visst låter det ännu mer ofattbart nu!? Hahaha. Att Gervais är en stabil komedikuf visste man ju redan. Idag står han även för manus OCH regi! Bra jobbat! Kanske lite mer otippat att Bana fixar komedi så pass bra som han gör!? Löst och ledigt! Dessutom är han en casanovatyp som inte drar sig för att till och med vänsterprassla med Ians fru Eleanor (Vera Farmiga)

slafar i Queens, borde vara i djungeln

Ack ja, denna Farmiga! Hon stjäl showen i alla scener hon är med i, och höjdpunkten är när hon startar en ”insamling” för att få de två radiosnubbarna frigivna! Underbar svart humor..och den sång Eleanor sjunger nationwide på bästa tv-tid är för härlig!

Inget du tar med dig in i framtidens historieböcker. Långt därifrån. Men som jönsig underhållning för stunden fungerar den faktiskt för jäkligt bra. Humörhöjande.
Dock såklart med ett varningens finger höjt inför den som söker logik och mening i sitt komeditittande.

I SoF-poddens avsnitt 39 kan vi inte hålla oss från att sockra rullen lite i kanterna. Dessutom kan du här höra Farmiga sjunga om sina ”hjältar” Hahahaha.

Jun 2 2016

Snacka om Film #39 – ”mancold och brännässlor”

Nu är sommarn här!

Det firar vi med ett totalflummigt avsnitt 39!
Har vi överhuvudtaget koll på något vi säger??
Ja lite iaf.

Vilka franska filmer (nej inte såna) kan vi tipsa om?
Vad gör Fiffi i ett direktsänt gisslandrama på bio?
Vad är det för skum författare jag synar i sömmarna på DVD?
Vad gör Ricky Gervais och Eric Bana i Queens..när de ska vara i Ecuador!?
Kommer filmroulettekulan att vara lyckokula även denna vecka?
Och varför blir filmpodden plötsligt en matpodd???

Frågor som kräver sina svar.
Tur att du bara behöver klicka igång oss för att få dem.
Enjoy i den tidiga sommaren!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Jun 1 2016

Flmr vs Filmåret 1989!

Ett rejält Hollywood-år banne mig.
Lagom mix av ytliga, snygga alster…till lite djupare grejer.
Som vanligt kunde jag med andra ord lita på min Drömfabrik. Kanske inte det mest omvälvande årtalet i årslistorna…men…underhållande icke desto mindre.

Som kanske egentligen alla år.

Här kommer Flmrs best of -89:

***********************

10. Born on the Fourth of July

Tompa C visade tidigt att han fixade tunga roller. Som här.

9. Pet Sematary

Stephen Kings bok var asbra…men alltså..filmen var minst lika ruggig! Lyckat!

8. Field of Dreams

Det är nåt med den här rullen, nåt..magiskt. Sort of. Väldigt bra. Tidig Costner bra som tusan.

7. Lethal Weapon 2

Den bästa i hela filmserien! Fartig! Spännande! Och Leo!

6. Back to The Future Part II

Precis när man trodde att det inte kunde bli mer snurrigt…så blev det så!

5. The Abyss

Superduperbra detta! Dock lika hatad som älskad runt jordbollen. Ack ni oförstående…

4. National Lampoon´s Christmas Vacation

Hahahahahahahahahahahahahahahahaha. Lovely!

3. Weekend at Bernies

Hahahahahahahahahahahahahahahaha. Underbart!

2. When Harry met Sally

Drömmer du om att sparka i lövhögarna i Central Park? Då är detta rullen för dig. Mysig!

1. Döda Poeters Sällskap

Ja jag vet, det där jävla Carpe Diem! Men Robin Williams var lysande! Och känslan i rullen nästan..magisk.

Bubblare: Föräldraskap, Sea of Love, Lugnt Vatten, De fanstastiska Baker Boys, En djävul till granne

*********

Så vad tycker då resten av the filmbloggers om detta årtal!? Check it out!

Maj 30 2016

X-Men: Apocalypse (2016)

xmenposter Min poddpartner in crime; Fiffi, beskrev det mycket bra; som att få en overload av Vicks Blå och känna det friska draget i halsen. Det man liksom inte väntade sig! Typ så.

Förra installationen i franchisen var ett segt tuggummi. Så in i bomben. Jaja, jag vet att en del av er inte håller med nu. Men så är känslan i den här filmbloggen. En storyline som kändes (då alltså) rätt trött och fantasilös. TUR då att dagens kapitel plötsligt snäppar upp sig en bit och bara sådär blev de konflikttyngda X-Männen (och kvinnorna) lite kul underhållning igen!

Rullen rör sig mestadels i ett 80-tal idag, och filmmakarna försitter såklart inte chansen att ge oss en del sköna tidsdetaljer vad gäller både mode och musik. Visst ja, en avstickare till forntida Egypten hinns med också! Dagens badass är en sorts urmutant som härstammar från just pyramidnissarnas epok. Nu vill den megalomaniske Apocalypse (Oscar Isaac med svår kroppsmålning) utplåna hela jorden as we know it och skapa en ny världsordning. Ack ja, dessa lirare alltså.

Som tur är finns hjälte-mutanterna som the last line of defense. Och tur är väl det! Vi möter dom alltså i yngre upplaga igen. Vilket betyder bla Jennifer Lawrence (Mystique), James McAvoy (Professor Xavier), Michael Fassbender (Magneto), Nicholas Hoult (Beast), Sophie Turner (Jean Grey), Tye Sheridan (Cyclops). The good old gang alltså. Plus ett gäng filurer till, där tex Olivia Munn får briljera som asskickande Psylock några minuter.

Bästa scenen i rullen? De fem minuter med Quicksilver (Evan Peters) till tonerna av Eurythmics när han får briljera, och bjuder på stor humor! Härlig scen. Nästan värt hela avgiften bara det! (nästan alltså).
Annars är det såklart floskeldialog, högtravande moral och…tja ”det vanliga”. DOCK med en viktig skillnad mot tex vårens övriga superhjältenedslag som tenderade att tidvis bli både onödigt svår och för allvarlig. Här är mer känslan tjo och tjim. Likväl krossas dock byggnader och mark jämnas, not to worry (man kan undra vad ministern Ross i Civil War har att säga om dessa mutanters battlande i 80-talets Kairo…).

still-of-kodi-smit-mcphee,-sophie-turner-and-tye-sheridan-in-x-men--apocalypse-(2016)-large-picture

nya tider, yngre versioner

Ändock, flöjtigt frejdigt och jag gillar att alla mutanterna får sin beskärda del av minutrarna i rampljuset. Det rullar på, som det heter. Jag sitter nöjd och ganska mycket otippat underhållen. Väldigt mycket underhållen faktiskt! Regissör Bryan Singer spelar med kort han känner väldigt väl. Stabilt. Låt vara sen att Jennifer Lawrences Mystique fortfarande känns rätt tråkig som figur och att Rose Byrne kanske har fått 2016 års mest intetsägande och onödiga roll. Men…Logan då??? Jorå, han spurtar förbi..så att säga.

Men nån expert i ämnet får gärna förklara X-Mens tidslinje för mig nu.
Som det utvecklas här verkar ju inget stämma med de första originalrullarna! (Filmitch-Johan…har du några svar??)

Vi snickesnackar dessutom upp rullen rätt rejält i avsnitt 38 av SoF-podden! Bara att klicka in och lyssna!

Maj 27 2016

Daddy’s Home (2015)

Daddys-Home-Aus-Poster Såhär inför Mors Dag passar det väl ypperligt med en film om…papporna.

Brad (Will Ferrell) har ett problem. Visst, han är gift med en snygg fru (Linda Cardellini), har ett gött jobb, en snygg kåk och två kids. Grejen är bara att det inte är hans egna barn, och kidsen har lite svårt (minst sagt) att se Brad som en ny fadersfigur. Snälle Brad gör förstås ALLT för att finna nåd i barnens ögon.

Än värre blir det när barnens pappa kommer hem till stan, den ascoole och stentuffe Dusty (Mark Wahlberg). Dessutom en slarver och oansvarig hårding. Allt som Brad inte är. Barnen jublar, ex-frun Sara undrar misstänksamt VARFÖR Dusty dyker upp nu…och Brad..ja han vill bara bli superduperkompis med Dusty. Ojoj.

Lättsmält och lättkonsumerat igen från firma Ferrell och Wahlberg.
Inga djupsinnigheter. Bara skojfriskt och lite smådumt om att vara pappa och vad en fadersroll egentligen innebär i form av ansvar och förebild. Förutom det obligatoriska varmhjärtade budskapet som alltid bakas in i rullar av det här slaget, bjuds det också på standardskämt PLUS en par helt underbara galna scener som gör att jag återigen nästan ramlar ur soffan i skrattattacker. Javisst, du måste ju gilla Ferrell förstås. Det är liksom förutsättning nr 1.

Vem ska läsa sagan?

Den som söker djupsinnigheter i manuset bör titta på något annat. Kan du din Ferrell vet du ju hur mannen agerar och reagerar. Stabilt. Wahlberg är kanske ändå den som ska ha störst cred i sammanhanget, då han återigen visar att han faktiskt kan hoppa från seriösa roller, till popcornsroller, till tramsiga komedier…och hålla stilen.

Jaja, det är ingen rocketscience till film detta.
God underhållning för stunden och perfekt nivå på tramserierna. Lite under bältet. Lite lagom smetig. Aningens snällare i Ferrell-sammanhang. Kanske för att det är barn med?

Trivsamt.

Maj 26 2016

Snacka om Film #38 – ”det är lite tålamodsprövande”

Sista maj-torsdagen.
Låt oss fira med veckans poddavsnitt.
Nr 38!

Och…som vanligt.
Nya utmaningar.
Filmer med djurtitlar, vad har vi på det?
Fiffi firar Mors Dag på bio, jag kollar in Pappornas Kamp.
En fråga/tyckare från en lyssnare får oss att fundera på det här med film från en annan världsdel…

Sen har Fiffi har ett uppdrag som ju ska lösas, apropå filmer från andra länder.
Står oss lyckan bi i Filmrouletten?
Vad är det som väcker Fiffi om morgnarna?
Har vårens tredje stora superhjältefilm på bio nåt att komma med….eller är vi trötta på X-männen nu?

Maj har vobblat fram och tillbaka vädermässigt, men när det gäller SoF-podden är vi lika stabila som ett schweiziskt urverk.
Kanske till och med lite bättre!
Varje torsdag finns vi här hos dig.
Liksom alla andra dar!
Pod on!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

Maj 25 2016

Southpaw (2015)

Southpaw_poster Dags att ställa den klassiska frågan igen; vad behöver du ha som filmtittare?
För att uppskatta en film fullt ut?

Givet att det finns kanske 100 svar på den frågan, men själv säger jag nog att en story du engagerar dig i är bland det viktigaste. Kanske till och med nummer ett. Som gör att du har överseende med klyschor, logiska luckor, upprepningar, overkliga händelser osv osv.
För är det inte det som kanske är filmmediets absoluta mål ändå? Att få oss att bry oss. Känna. Leva med. Förmodligen har hälften av er andra åsikter i frågan, men så känner jag inför att uppleva film iaf.

Dagens rulle är självklart SPÄCKAD med ovan nämnda klyschor. Och då menar jag FULLPROPPAD! Så pass att man egentligen bara ska avfärda rullen som ett patetiskt försök att casha in på tuffa boxningsscener och lite lagom gråtigt socialdrama. Men se, istället slår den an på ALLA de strängar jag ”kräver” som filmgloare..dvs..en ENGAGERANDE historia! Vad gör det väl sen att gången är krattad och checkpointsen står i givakt längs vägen.

Vi får en pumpad Jake Gyllenhaal som boxaren Billy Hope. Det enda han kan är boxas. Så pass bra att titlar och pengar har regnat över honom. Plus en vacker fru (Rachel McAdams) och en förtjusande (förstås!) dotter. Vad kan gå fel? Det mesta såklart. Tragedin träffar stenhårt och Billy är tillbaka på botten av tillvaron fortare än Rocky kan mumla ”Ivan Drago”. In träder räddande ängel i form av den gamle boxarcoachen Forest Whitaker. Billy får två saker att kämpa för, det ena är återkomst till boxningsringen.
But of course!

Jake vrålar ned motståndet

Dagens regiman, Antoine Fuqua kan ju givetvis detta med att berätta film. Han är alltför för rutinerad för att misslyckas med denna banala historia. Som dessutom är författad av Sons of Anarchy-gurun Kurt Sutter. En dynamitduo således. Vilket märks på rullen. Jag sidsteppar enkelt och snabbt förbi filmens alla blindskär och klyschorgier och fokar istället på KÄNSLAN filmen ger mig. Vilket är en kalaskänsla. Ett totalt engagemang från ruta ett. Filmen lyckas nämligen med det utsökta trixet att lura mig totalt; se förbi flawsen och suga in storyns vrålsnygga paketering. Där inte bara boxning står i centrum. Om nu någon trodde detta. Det mesta av det bästa med filmen kan också skrivas på Jake Gyllenhaals konto, som återigen visar att han är en förträfflig skådis. Vilken sorts roll det än handlar om.

Southpaw träffar som ett stenhårt…eh…southpaw-slag (vänster uppercut) och jag känner mig härligt golvad.
Rekommenderas givetvis.

Maj 24 2016

Bone Tomahawk (2015)

BONE-TOMAHAWK-One-Sheet-692x1024 Märklig mix av western och…kannibalhorror.
Men likväl..en western.
Räcker för mig för att fokusera.

Filmen lirar dessutom med små medel. Ingen överdådig superbudget här inte. 90% av handlingen ute i ett kargt stenlandskap. Men feelingen blir bra. Det finns en obehaglig atmosfär över hela rullen. Kanske beror det på det något ovanliga (?) upplägget för att vara en western. En kvinna tycks bortrövad av ett gäng indianer…som mer verkar ha släktdrag med…eh…kannibaler..typ. Ruggigt.

Rollistan går dessutom inte av för benyxor; vi får Patrick Wilson som den äkta maken vilken ska ha tag i frugan till varje pris, Kurtan Russell med omgångens fetaste musche i nyllet som bister och rättrådig sheriff, samt Matthew Fox i snygg finlirar-kostym som besitter färdigheter i hantera skjutvapen på bästa sätt. Denna udda trio, plus oldtimern Richard Jenkins (som nästan stjäl hela filmen!) är således laguppställningen som är ute på räddningsuppdrag.

Kurtan sportar givetvis slips i ödemarken

Återigen, märklig kombo av ingredienser. Ibland ett ganska sävligt drama. Ibland en gorig tillställning med blod och kroppsdelar som flyger lite huller om buller. Ibland rysliga övernaturliga vibbar. Och ibland ren och skön westernfeeling.

Jag sitter dock nöjd. Gillar blandningen. Som en bra påse smågodis med både salt, surt, hallonbåtar och geléråttor i mixen. Russell och gänget är stabila och stoiska utan att det blir töntigt. Den märkliga storyn och regin kommer från en lirare som heter S. Craig Zahler och det här är enligt uppgift hans debut bakom kameran. Kunde varit mycket sämre, tack och bock. Kanske lite för lång för sitt eget bästa? Men annars så!

Möjligen inget för den som väntar sig en traditionell western.

Maj 23 2016

10 Cloverfield Lane (2016)

10-cloverfield-lane-movie-poster Vårens ”lillsnackis” på bio?
En rulle vars underhållningsvärde ökar om man håller sig undan spolier och annat snickesnack om filmen.

För så är det ju.
Ibland dyker det upp filmer som faktiskt mår bäst av att man nästan inte vet ett endaste dugg. Som den här. Men lite info kan man allt lämna om den. Ändå. Utan att den tappar i värde. Förvänta dig inga stordåd framför kameran dock. Mer en krypande obehagskänsla av att nåt är fel, jäkligt fel.
Men vad?

Michelle (Mary Elizabeth Winstead) vaknar upp i ett rum. Var är hon? Varför är hon där?
Många frågor. Ganska snålt med svar. Både för henne och oss som tittar. När så hennes ”värd” dyker upp i form av den märklige, lågmälde och lätt creepy Howard (John Goodman) mumlar han om att området, landet, världen (?) är utsatt för en kemisk attack och att det skyddsrum de befinner sig i (homemade by Howard) är det enda säkra stället.
Men varför beter sig Howard så misstänksamt ibland? Varför finns det regler som måste följas? Och vem är den märklige Emmet (John Gallagher Jr.) som också tycks ha tagit skydd i underjorden?

10-cloverfield-lane-2016-john-gallagher-jr-mary-elizabeth-winstead-john-goodman-1200x641

Goodman tänker ta i med hårdhandskarna?

Rasande snyggt kammarspel detta, iscensatt av regissören Dan Trachtenberg. Bakom produktionen svävar J J Abrams ande. Goodman får dagens skådispris för sin insats som Howard. Kuf! Michelle i Winstead´s version går från hjälplöst strandat ”offer” till besatt nyfiken på att få reda om sanningen bakom allt. För det finns såklart en sådan. Inbakad där i den olustiga stämningen, det isolerade utrymmet, bland de tusen frågorna som både Michelle och jag brottas med.
Trägen vinner till slut,men frågan är om alla svar är av godo…?

Snitsig dramaaction i bästa stil.
Här finns varken tid eller utrymme till att sitta och ha tråkigt. Det är på tok för spännande, ovisst och framför allt engagerande för att ens tappa fokus för en sekund.
Sevärt! Minst sagt!

Maj 20 2016

Premontion (2007)

premonition_poster Botaniseringen i Netflix digra utbud fortsätter.
Idag en rulle som sätter den hårt kämpande hemmafrun i fokus. Möjligen att hon får kämpa lite väl hårt just här.

Linda (Sandra Bullock) lever förortslivets inrutade dagar med lämning av barn i skolan, fixa tvätten, sköta hemmet, snacka med bästa väninnan om bättre tider. Och förstås att vinka av maken Jim (Julian McMahon) när han åker till jobbet varje morgon, där avsaknaden av kyssar och kramar skvallrar om att passionen (hänryckningen!?) icke har varit närvarande på länge.

Tillvaron kraschar rejält när beskedet om Jims död i en bilolycka kommer. Linda bryter ihop…bara för att bryta ihop ännu mer morgonen efter då Jim (!) sitter vid frukostbordet som om inget hänt! WTF!!? Och det är bara början på en snurrig karusell..för både Linda och mig som tittar.
På filmens pluskonto ska bokföras att storyn och inledningen verkligen lovar gott för den som suktar efter drama med mystiska förtecken. Storyn verkar vrida sig ett par varv runt sin egen axel och snart sitter jag där och gissar vilt. Bra så. Så långt.

Sen…händer nåt.
Som att filmfolket inte kunde bestämma sig för vad det här skulle bli för sorts film. Kan man påstå att regissören, en Mennan Yapo, slarvar bort sin film under sista tredjedelen?
Låt vara att ”mysteriet” nystas upp bit för bit…men hela ”grejen” med rullen smakar….vattnig mellanmjölk.

Sandra funderar på om det kanske är en SoF-podden-mugg han använder.

Stabila Sandra gör förstås icke bort sig, men man kan ändå undra varför hon tog en sådan här roll? Hur många potentiella manus borde inte hon få skickat till sig varje vecka!? Min poddarkompis Fiffi har en teori om att kanske inte Sandra visste hur rullen skulle utveckla sig..kanske fanns det inte ett färdigt manus när inspelningen började…? Man är lite beredd att köpa den teorin.

Börjar bra, förvirrar sen ned sig i det klyschiga filosofiska träsket.
Och då hjälper det inte ens att alltid sevärde Peter Stormare tar några minuter ihop med Bullock.

Maj 19 2016

Snacka om Film #37 – ”riktiga underdogs!”

Poddtorsdag igen!
Hu vad snabbt veckorna går!

Var det sommaren som hälsade på lite och försvann?

Vi hoppas inte det, och bjuder på en liten somrig fotbolls-EM-pepp.
I ett avsnitt som faktiskt går aningens i sportens tecken…MEN…oroa dig inte…allt det ”vanliga” finns förstås snyggt paketerat även denna vecka:

vi listar fängelserullar värda namnet!
kan man göra en hel film med en mobilkamera!? Fiffi påstår det och har beviset.
om ens livspartner är död resp levande varannan morgon..är man själv knäpp då?
löser jag veckans tv-serieuppdrag?
var stannar roulettkulan?
vi återtittar en liten favorit från 90-talet och kollar om den håller än.
Och så det här med sportfilmer…bästa dramaturgin du kan få i filmvärlden? Vi tar oss en funderare på detta.

Ack ja, våren rullar vidare in mot sommartider och vi gör vårt bästa för att få vara ditt sällskap i öronen…vare sig det är solig morgon eller en skön mild kväll.
Eller någon annan tid på dygnet, vi finns ju här 24-7!

Tjo!

Vi finns självklart överallt i podd-djungeln, men framför allt här;

	Anonym om Flmr vs Julen: Svensson Svenss…
	Anonym om The end of the road!
	Omtitten: The Killin… om The Killing of a Sacred Deer…
	Dean Graziosi om #sommarklubben: After Hours…
	Lorena M om The end of the road!
	Anthony K om Flmr vs Filmåret 1974!
	FILMÅRET 2017… om Flmr vs Filmåret 2017!
	Pixar: Up (2009) \| J… om Upp (2009)
	10 Bästa film podcas… om The end of the road!
	Jojjenito om Flmr vs Filmåret 2019!

Flmr – Om film och serier. Mest.

"det var inte så jäkla allvarligt hela tiden"

Snacka om Film #40 – ”den ruffiga auran”

Goosebumps (2015)

Sommarklubben: The Package (1989)

Sommarklubben är här igen!!

Special Correspondents (2016)

Snacka om Film #39 – ”mancold och brännässlor”

Flmr vs Filmåret 1989!

10. Born on the Fourth of July

9. Pet Sematary

8. Field of Dreams

7. Lethal Weapon 2

6. Back to The Future Part II

5. The Abyss

4. National Lampoon´s Christmas Vacation

3. Weekend at Bernies

2. When Harry met Sally

1. Döda Poeters Sällskap

X-Men: Apocalypse (2016)

Daddy’s Home (2015)

Snacka om Film #38 – ”det är lite tålamodsprövande”

Southpaw (2015)

Bone Tomahawk (2015)

10 Cloverfield Lane (2016)

Premontion (2007)

Snacka om Film #37 – ”riktiga underdogs!”