Jun 26 2015

Sommarklubben: Cliffhanger (1993)

Cliffhanger_posterSylvester Stallone i kortbraller och t-shirt bland snöiga bergstoppar!
Vilken grej!

På bio kommer jag ihåg att vi ooaaa:de och aaaaa:de inför alla de SPEKTAKULÄRA actionsekvenserna på hög höjd som den gode finnen Renny Harlin bjussade på!
Detta var spännande, ovisst och actiontempo med en liten fläkt av gårdagens 80-tal!
Mycket muntert!

Filmen har sedan dess skådats ett antal gånger, alltid en humörhöjare!
Efter denna senaste återtitt kan jag i ärlighetens namn erkänna att tidens tand nött ordentligt, och i vissa lägen är förstås rullen lite hopplöst klyschig.
MEN, likväl är det en rackarns fin underhållare i actionfacket. Tillverkad under en period då Harlin uppenbarligen var mannen på allas läppar i Hollywood. En rejäl sommarblockbuster med andra ord! Trots den ständiga (nästan) närvaron av snö i filmen.

Och Harlin kunde sina saker. Stallone otroligt fyrkantig i sitt skådespelande, men skit i det. När han hänger och dinglar i luften mellan bergstopparna är det lite mysspänning ändå.
Filmen är förstås bäst i sina renodlade actionsekvenser.
Plus en för jäkla härlig John Lithgow som badass!

En gång hade jag en 4 på denna upplevelse. Nu nöjer jag mig med en stark och stabil 3.
Plus en komfortabel plats i årets sommarklubb!
Perfekt rulle att avsluta en varm sommardag med! Lite snö framåt natten!

Frostskador (?) i sommarnatten.

Jun 25 2015

Beyond the Reach (2014)

beyond_posterVi kör en Michael Douglas till av bara farten.
Fast av lite mer modernt snitt.

Eller vänta, det skulle ju kunna vara den stenrike Van Orton som den här gången åkt ut i den amerikanska öknen. Men det är det inte.
Istället är det dryge och iskalle miljonären Madec (Douglas) som kommer fräsande till en liten håla på randen till Mojaveöknen i sin ultramoderna jeep och med de senaste tekniska prylarna.

Madec ska ut i öknen och gå på tur samtidigt som han vill jaga och skjuta med bästa geväret. Han behöver guide till det torra landskapet…varför inte Ben (Jeremy Irvine) som är uppväxt i trakten och kan varenda ökensten som sin egen byxficka.
Ben dras med privata problem, men går med på att guida glassaren Douglas…vem säger nej till lite lättförtjänta stålar liksom? Och hur svårt kan det bli? En promenad i parken….väl?

Naturligtvis går allt överstyr.
Madec är en kaxig och nonchalant jävel som är van att få sin vilja fram…och när en ödesdiger olycka inträffar skits det ordentligt i det blå skåpet och plötsligt handlar det om överlevnad.

dryg jävel med bössa. ingen bra kombo.

Rätt klyschig dialog samsas med snygga ökenbilder.
Douglas tar hem en lönecheck på att vara lite extra dryg..sådär som han är så stabil på. Skådisen Irvine liksom bara…är. Han påminner om en annan skådis jag nu glömt namnet på, och sticker inte direkt ut som en snubbe att komma ihåg.

Annars är det lagom sävligt, ibland hettar det till och de två skådisarna gör helt okej ifrån sig, om än med vissa ologiska grepp. Det får vi väl beskylla regissören och manusnissarna för.
Filmens svagaste parti hittas i slutet, som är ordentligt sämre än filmens övriga upplägg.

Ok för stunden. Finns sämre. Och bättre.
Douglas hög lägstanivå.

Jun 24 2015

Sommarklubben: The Game (1997)

TheGame_posterBiobesöket, när det begav sig, bjöd på intryck som MÄRKLIG, OBEHAGLIG, KONSTIG och ganska SPÄNNANDE.
Återtittar genom åren har mer bjudit in till att lägga märke till detaljer och stämning.
Så även denna senaste återtitt.

Trots att det i grund och botten är en ganska simpel story, lyckas regissören David Fincher verkligen med konststycket att brodera ut det hela till en stunds märkligheter som fortfarande känns lite….obehagliga i sina absolut bästa stunder.

Michael Douglas är ju som klippt och skuren i rollen som den cyniske och ganska bittre affärsmannen Van Orton…vilken strax kommer att få en lurig födelsedagspresent…av sin lillebror (i Sean Penn´s stirriga uppenbarelse). Van Orton blir liksom huvudpunkten i ett märkligt spel, kanske det konstigaste som skådats på år och dag i Hollywood, och den tyngde affärsmannen får lära sig ett och annat om sig själv på kuppen.

Fincher håller det mörkt, mystiskt och ganska oförutsägbart nästan in till finalen.
Bra gjort. Har man en gång sett filmen är den naturligtvis inte lika chockerande som vid första upplevelsen, men det tar rullen å andra sidan igen på att man kan njuta av detaljerna, flowet och den snygga visuella stilen. En säker stilövning av Fincher inför kommande projekt.
Spännande än idag, trots att överraskningsmomentet är borta sedan länge.
Den som ännu inte sett Douglas vedermödor här…är ”in for a treat!!”

Otrevliga överraskningar i sommarnatten.

Jun 23 2015

Jessabelle (2014)

Jessabelle_PosterI dagens bidrag till den gamla beprövade ”horror-thriller”-genren tar vi oss återigen till Louisianas träskmarker.
Bara det värt en liten rysning i sig.

Vi har alltså stackars Jessie (Sarah Snook) som råkar ut för en läbbig trafikolycka, kärleken omkommer och Jessie hamnar på sjukan. När det blir dags för utskrivning återstår inget annat än att kontakta den enda levande släktingen, pappa, som bor ensam i det stora kusliga mansionet ute i träsket och inte direkt funnits i Jessie´s vuxna liv. Att Jessie och fadern inte har något naturligt kontaktsätt mot varandra är dessutom en rejäl underdrift.

Upplagt för kusligheter i träsket således, och dagens manuspapper gör nog sitt bästa för styra in på just den vägen. Fadern (David Andrews) gör SITT bästa för att se tjurig och tvär ut samtidigt som han inte direkt är Mr Konversation. Och Jessie i sin tur får plötsligt span på ett gammalt videoband som hennes sedan länge döda mamma spelat in till henne på den tiden man fortfarande använde videoband.
Javisst, sååå länge sedan!

badkaret. stabil ingrediens i filmrysligheter.

”Som vanligt” i storys av den här typen ”råkar” vår protagonist ut för saker som naturligtvis skulle ha fått en annan att ändå fundera på ett par hotellnätter inne i stan…men Jessie blir bara nyfiken och gräver vidare. Och tur är väl det, för henne kanske,..då mörka skuggor och lurkiga minnen från förr gör sig påminda. Plus lite hederlig mumbojumbo från det osande och mystiska träsket runt husknuten.

Ganska ordinär rulle, egentligen, som vinner på sin huvudrollsinnehavare Snook som känns både trovärdig och stabil i rollen. Inte direkt skrämmande, mer ett murrigt drama och krimmare på samma gång…med ett par små klyschiga hoppa-till-effekter intryckta förstås. Och som sagt, varje film som har ett träsk utanför husdörren…känns alltid lite obehaglig.

Inte helt bortkastad tid att se denna.
Småspännande för stunden. Godkänt.

Jun 20 2015

Sommarklubben: A Perfect Getaway (2009)

A_perfect_GetawayNygifta paret Cliff och Cydney firar smekmånaden på Hawaii, där de snart får höra talas om en underbar avlägsen strand som är den perfekta utflykten på den perfekta semestern. Heja.

Längs vandringsleden slår de sällskap med det egendomliga paret Nick och Gina, och får i samma veva oroväckande rapporter om ett seriemördande par som verkar härja på just Hawaii….Hu!

Upplagt för spänning och klurigheter i den här rejält snygga actionstänkaren från regissören till Pitch Black; David Twohy. En tillbakalutad inledning som lovar gott, och det blir faktiskt bara bättre ju längre historien rullar på, med reservation för den obligatoriska ologiken förstås. Härliga miljöer, tacksamma vyer över paradisliknande grönska och gott om finurliga scenlösningar. Tempot är sådär lagom i början för att få mig som tittare lite skönt avslappnad och tro att jag har koll på läget, innan det hela växlar upp och stimmar på i 110.

Listigt berättad med ett manus som faktiskt håller hela vägen (nästan) till den stora klimaxen. Stabila skådisinsatser av sköne Steve Zahn som lite nördige Cliff  och Milla Jovovich som hans nyblivna fru…samt dessutom Timothy Olyphant och Kiele Sanchez . Och banne mig har vi inte, en då ganska okänd, Chris Hemsworth som dyker upp också!

Rullen lyckas med det den är ute efter….att överraska och underhålla.
Är du lite filmnördig kommer du förmodligen att ganska snart börja lukta dig till hur det hela utvecklar sig, men på det hela taget en mycket snygg film med bra driv och förbaskat sköna vyer.

Udda smekmånad i sommarnatten.

 

 

Jun 19 2015

Glad Midsommar!

Tänk va. Vi är redan där. Igen. midsommar
Ur led är tiden!

Flmr ber att få önska alla kamrater, läsare och besökare en riktigt trevlig midsommarhelg!
Låt oss göra det bästa vi kan av förväntat regn, rusk, myggor och genuin svensk midsommar. (jag hoppas innerligt att jag har fel i min väderprofetia!)

Och om allt skiter sig…kom ihåg; en rulle räddar allt!

Och jordgubbar med mjölk.

 

Jun 18 2015

Sommarklubben: L.A. Confidential (1997)

LA_Confidential_posterJösses, vad bra den här rullen är!

Har den rentav mått bra av att få ha legat till sig lite ett par år, sedan jag såg den sist?
Kanske!
Helt plötsligt är filmen bättre än jag någonsin tyckt!

Författaren James Ellroys mörka romanskröna från 50-talets Los Angeles har fångats i ett filmiskt noirigt glitter. Hemligheter, korruption, svek, mystik och attraktion.
Allt finns med här. Ett smart skrivet manus på boken. En finurlig och obehaglig röd tråd genom hela rullen.

Russell Crowe mycket bra som den oborstade snuten Bud White. Ärlig men våldsam. Frågan är dock om inte Guy Pearce är bäst (och mest fanatisk) som den nitiske och karriärkåte snuten Exley!? Och så har vi ju Kevin Spacey som partajsnuten Jack. Alla tre männens liv kommer att förändras i takt med att den mörka storyn broderas ut och avslöjas. Det är en lika snygg kriminalhistoria som det är ett stilsäkert grepp på 50-talets era och detaljer, i allt från kläder till musik och till den plastiga fasad som man byggde hela drömmen om USA på.

Kim Basinger fick en birolls-Oscar för sin återhållsamma prostituerade Lynn…fastän hon inte gör så mycket mer än att se olycklig ut de minutrar hon syns i bild. En guldgubbe skulle såklart kanske ha gått till James Cromwell istället….för insatsen som luguber polischef i en minst lika luguber stad.

Stilfullt och jävligt snyggt av regissören Curtis Hanson!
Håller än…och blir ta mig tusan bättre med åren!

Fulspel i sommarnatten!

 

Jun 17 2015

Jurassic World (2015)

JW_posterEn del karameller är ändå värda att vänta på.

Redan 2004 fanns stora planer på att driva franchisen vidare, men Steven Spielberg själv stoppade det hela då han inte tyckte att det fanns ett tillräckligt bra manus.
Bättre att vänta.

Nu, 11 år senare kom tillfället.
Och naturligtvis är det en av 2015 års mest hajpade rullar, Och naturligtvis kommer du att hitta röster som både rosar och risar. Det är ju liksom ofrånkomligt. Själv älskar jag ju originalet från 1993, så peppen var ju som ni fattar GIGANTISK! Om än med en liten försiktig tanke om återhållsamhet också. Vis av erfarenhet vet man ju sen gammalt att i vissa lägen kan det slå bakut och bli värsta backfiren.

Här behöver jag dock ICKE oroa mig, känslan ett par minuter in i rullen känns trygg…känns stabil. Jag hör John Williams till förbannelse kända theme och jag svävar tillbaka till den magiska känslan som originalet skapade! Och detta redan innan en enda Dino dykt upp i dagens äventyr!

Rätt snabbt inser man att detta helt enkelt är en sorts nyinspelning av just originalet! Fast med en öppen park den här gången, fylld med besökare som i bästa Disney World-stil flänger runt och upplever de olika ”attraktionerna”
Dinosaurier i fångenskap är inget konstigt längre. Vardagsmat. Fullspäckade turer går ständigt till Isla Nublar. Men parkens ägare är inte nöjda, visst kosingen rullar in…men mycket vill ha mer. Mer spänning behövs! Mer fruktan åt folket. Svaret? En genmanipulerad dino som inte följer några som helst lagar. Indominus Rex (”Untamed King”!!!), ett riktigt badass som utan att tveka massakrerar för blodtörsten skull! En sådan måste ju såklart hållas bakom lås och bom! Och hur går DET!?! HAHAHA!
Ojoj..forskare leker Gud igen. Har man inte lärt sig något av John Hammonds misstag..!?

Varje filmisk konflikt behöver sina arketyper. Här får vi Bryce Dallas Howard som Claire, parkens manager och den som i början ser både besökare och dinosaurier som siffror i kolumner. Vi har de obligatoriska barnen (en Spielberg-produkt remember!?) som hamnar i trubbel. Vi har filmens manlige hjälte, en västförsedd Chris Pratt som dessutom kan bli känd som Mannen som talar med Raptorer…en ganska bra egenskap senare i rullen ska det visa sig! Och så kastar manuset självklart in en mänsklig hotbild, här Vincent D´Onofrio..stark man i företaget InGen…som ser dinosaurier som framtida vapen. Ajaj inte bra.

jw8

dancing with dinosaurs

Den som letar efter nymodigheter i dagens rulle får naturligtvis leta vidare.
Här handlar det om en äkta blockbuster. Som innehåller allt det klyschiga och förväntade. Den som vill bockar av i protokollet. Men vad gör väl det då det hela blir så satans charmigt, underhållande och dessutom respektfullt mot originalet!
Regissören Colin Trevorrov (Safety Not Guaranteed) gör inga misstag här vill jag hävda, och givetvis kan man också misstänka att exekutiva producenten herr Spielberg nog stått bakom regissörstolen och hojtat lite tips vid väl valda tillfällen! Men återigen, vad gör väl det!

Dagens dinoröj är SNYGGT så inihelvete. Här finns personer man bryr sig om, humor och traditionell spänning. Vad dagens film gör så bra är att den inte tar sig på största allvar, det blir mer som en upphottad blinkning till originalfilmen. En sorts svulstig åktur back in Dinoland. Håll koll på detaljerna, massor med små hyllningar till första filmen svischar förbi. För att inte tala om upplösningen!

Den som vill hittar förstås massor med saker att klaga på. Men att orka ondgöra sig över t.ex. den massiva produktplaceringen som förekommer är att göra sig själv en otjänst. Då missar man istället den lekfullhet och det publikfrieri som filmen proppas med.

Full med klyschor javisst.
Full med förutsägbara personer och händelser javisst.
Full med popcorn från ett Hollywood som spelar på redan inmutade marker javisst.
Logiska luckor, självklart.

Men, skit i det!
Jurassic World är en rasande grann sommarblockbuster som gör varje älskare av genren på gott humör. Pratt är stabil och buttert charmig. Howard går från stiff affärskvinna till hjältinna i djungeln i kjol och högklackat!
Och dinosaurierna? Tja, de LEVERERAR såklart! Har de nånsin sett snyggare ut!? Äventyret har ett igenkännande flow, låter oss minnas paralleller till de andra rullarna…samtidigt som den här kommer att kunna stå stadigt på egna ben under åren som kommer. För kidsen som inte har samma connection till sagan som en annan, är detta en perfekt inkörsport till filmerna från förr!

Filmen tar utan tvekan originalet från 90-talet in i 2000-talet på det mest charmiga och fartfyllda sätt man kan tänka sig. Jag sitter med ett flin och bara njuter.

Så här SKA en riktig popcornsrulle berättas!

 

Idag skriver såklart flera bloggkamrater om upplevelsen i den comebackande parken.
Tyckte de att det var värt entrébiljetten och den långa väntan?

Jun 16 2015

Big Game (2014)

Big_Game_PosterFan! Finnarna alltså!
De kan ju också!
Liksom norrmännen. När det gäller fantasifulla hittepågrejer.

Idag en sorts skön homage till gamla fina 80-talsactionstuket.
Återigen är det Jalmari Helander som gav oss finurliga Rare Exports 2010, som ligger bakom det här visuella röjet.
13-årige Oskari (Onni Tommila) är solokvist ute i vildmarken i finska Lappland. På uppdrag för att ”bli en man” måste han komma hem med ett byte värt respekt i sin pappa jägarens ögon.

Samtidigt utsätts Air Force One på väg till Helsingfors för ett attentat (!) och störtar i området. Presidenten överlever och träffar strax på Oskari. Den osannolika duon måste nu samarbeta för att hålla sig undan de skyldiga badassen som naturligtvis fått span på att presidenten klarat sig.
Hej och hå! Här är det raka puckar från början. Inget krångel eller onödiga omvägar. Lite hederlig vildmarksaction gjord med glimten i ögat!

Tommila gjorde ju småsuccé redan i Rare Exports och passar naturligtvis härligt perfekt som lite lagom trulig vildmarksgrabb. Att Samuel L. Jackson hoppat på rollen som småfeg president är ju en lika självklar hit! Jackson spelar med glimten i ögat och vågar vara lite lagom harig och ganska smårolig när det behövs. Skönt ändå att en Hollywoodstar inte bangar för att hoppa på mindre projekt. Uppfriskande!

Big Game

lite avslappnat man-to-man vid lägerelden

Helander har koll på sin populärkultur och fyller speltiden med charmiga klyschor! Skurksen är rejält  skurkiga och hjältarna en skön men osannolik kombo! Bra drag på effekterna trots att budgeten säkerligen är löjeväckande låg om man jämför med Hollywood. Snygga bilder över vildmarken och snöklädda bergstoppar! Att sedan alperna fick vara stand in för Lappland då regissör Helander tyckte att de var snyggare rent visuellt kan man köpa utan problem när det är så pass underhållande som det är här!

Extra kul också att Helander lockat med ett koppel andra, icke helt okända, stars som; Felicity Huffman, Victor Garber, Jim Broadbent och Ted Levine i mindre biroller.

Finlands dyraste rulle (hittills) är oväntat bra!

Jun 15 2015

Sommarklubben: The Princess Bride (1987)

Princess_Bride_posterKom till Sverige med en av de knasbolligaste svenska titlar man skådat; Bleka dödens minut!
Hu!

Här har vi oss något så underhållande som en hysterisk frejdig saga…nästan för vuxna!
Eller, okej storyn kan avnjutas av alla åldrar och innehåller en lömsk prins, en Jätte (nåja), en maskerad hämnare, klantiga skurkar, mystiska slott och läbbiga träsk, svärdsfajter…och SÅKLART en snygg prinsessa-to-be! Dialogen och viss del av humorn är dock skönt skruvad och bjuder på en sällsam blandning av valfri Errol Flynn-film och valda delar av Monty Python…utan att det blir larvigt!

Vad handlar det om då!?
Jo, en ung grabb i modern tid är sjuk och upp dyker farfar för att läsa en saga! Till en början måttlig roligt tycker grabben (Fred Savage…kommer ni ihåg honom!?), men farfar (Peter Falk) står på sig och utlovar en saga utöver det vanliga. Vilket det såklart blir och sjuklingen blir plötsligt väldigt intresserad. Trots att sagan innehåller kärlek också! Heja!

Det är härlig charm, det är fart, det är lite jönsigt och det är framför allt ROLIGT hela vägen!
Bygger på en bok och visualiserad av stabile Rob Reiner! Och där du hittar Reiner, hittar du också alltid Billy Crystal! Håll utkik efter honom i en liten men asrolig cameo!
I övrigt, en då okänd Cary Elwes, en slimmad Mandy Patinkin, en opålitlig Chris Sarandon och en långfilmsdebuterande Robin Wright.
En skitbra film helt enkelt.

Ridderlighet i sommarnatten!

Jun 14 2015

Flmr vs Filmåret 1987!

 

1987!1987
DET var länge sen! Vad gjorde jag då? Hade precis börjat jobba mer stadigt efter lumpen och tågluff och grejer.
Hur såg Hollywood och filmvärlden ut då? Jo tackar som frågar!
Hörde jag någon mumla om att det skulle vara svårt att trolla fram en filmisk topplista som var värd att stå för detta år!?
Det är väl inga problem!
Kolla bara!

Här kommer 1987!

***********************

10. The Lost Boys

En produkt av sitt årtionde! Sm en lång vevande rockvideo från MTV i vissa lägen. Annars är det rätt roligt med Corey Haim och Corey Feldman! Och en ung kaxig Kiefer! Vilka frippor! Något sliten av tidens tand, men ändå en helskön rulle!

9. Wall Street

Efter det här året visste alla vem svinet Gordon Gekko var! En hetsig, medryckande story från pengavärldens högborg. Oliver Stone hade inga som helst problem att styra över fokus från Vietnams djungler till den här gatan som aldrig tycks sova! Kolla backslicket på alla! Hur kul som helst!

8. Arizona Junior

Tidig produkt från bröderna Coen. Icke desto mindre rolig! Kanske en av deras bästa!
Nic Cage hysteriskt rolig här, och sparras underbart av Holly Hunter med grov sydstatsdialekt! En riktig knasrulle som alltid får mig på gott humör.

7. Robocop

Originalet! Veerhoeven´s underbart svarta take på en inte alltför avlägsen framtid när polisen i en nedgånget Detroit ska försöka bättra på effektiviteten. Och SOM de gör det!!! ”Dead or alive…you´re coming with me...”.

6. Raka spåret till Chicago

Mustig, och kanske lite underskattad (?), komedi från John Hughes! Känslor, komik, vänskap, hemlängtan och för jäkla trilskandes kommunikationer! Steve Martin och den salig John Candy i toppform!

5. Rovdjuret

Vilken skön mix! Arnie, en djungel och ett badass från rymden! Ibland räcker det ju så!

4. Ingen utväg

Tät, TÄT, thriller från det militära Washington! Ung Kevin Costner måste snoka i ett mordfall som i sämsta fall leder direkt till honom själv! Oväntade turer hela tiden, Gene Hackman är precis så svinig som han kan vara…och payoffen i rullen är genialisk!

3. The Princess Bride

Finns egentligen bara ett ord att beskriva den: CHARMEN!
Så inihelvete!

2. De Omutbara

Ännu ett bevis på att De Palma KUNDE vara bra när det begav sig! Stilsäker, snygg, engagerande och hederliga hjältar ut i fingerspetsarna! Costner igen förstås. Plus en av de snyggaste actionsekvenserna man sett. Dessutom snodd rakt av från gamla klassikern Pansarkryssaren Potemkin!

1. Radio Days

Jag har skrivit det förr, och gör det igen; Woody Allen var som bäst mot slutet av 80-talet och början 90-talet! I den här UNDERBARA familjeskrönan (där Allen faktiskt bara är berättare) följer vi en kaotisk judisk familj i slutet på 30-talets New York. Det kivas, älskas, skrattas och gråts. Allen tog alla möjliga barndomsminnen han hade och vävde in de i den här härliga historien. Vill du bli på gott humör? Se den här rackaren!

 

Bubblare: I Skuggan av ett brott, Blind Date,Dödligt Vapen, 24-timmarsjakten, Misstänkt, Some kind of wonderful

*********

Som vanligt kollar du in vad övriga delar av the filmbloggers tyckte om det aktuella året här nedan!

Jun 12 2015

Lobos de Arga (2011)

lobos_posteraka ”Game of Werewolves”

Filmvärlden behöver fler varulvsrullar! För att väga upp alla dessa satans vampyrfilmer som dyker upp titt som tätt.
Att sedan de alster om dessa håriga bestar som ändå finns ofta har hållit lite kackigare klass…tja det kan vi väl tala tyst om.

Idag kikar vi på en spanjor. Det var inte igår. Jag sänder ett tack till bloggkollegan Blue Rose Case för tipset!
Glöm dock inte bort att spanjackerna är rätt bra på rysarskräck av den mer allvarliga sorten. Hur står de sig då när det kommer till rysligheter med lite mer…..eh….komedi i soppan?
Jorå, tackar som frågar! Här satt jag allt och flinade ikapp med det försvinnande innehållet i kvällens pilsner (Estrella förstås! Vad annat när man gör en filmisk resa till Spanien!?)

Här har vi Tomás (Gorka Otxoa), en rätt pajig författare som en gång skrivit en bok (som ingen ville köpa), och som förtvivlat jagar efter inspiration till ett nytt alster. Nu vill borgmästaren i hans gamla barndomsby, Arga, att han ska komma ”hem” och få typ Stadens Nycklar. Är han den mest kände personen från Arga helt plötsligt? Att byborna skulle ha någon annan anledning att kalla hem en släkting från byns minst sagt ökända släkt…faller honom aldrig in såklart. Istället ser han en bonuschans att sätta igång med en släktkrönika i bokform väl på plats i byn.
Det finns såklart ett mörkt motiv i bakgrunden, en förbannelse som måste brytas…en hemsökelse i byn som pågått länge.
Javisst, ni fattar! Det är ju varulvshålligång i Arga som gäller!

Men HAHAHA, det här var ju ändå roligt! Sådär tramsigt jönsigt roligt!
Rätt lugubra (ibland) skämt varvas med sköna repliker och knäpproliga handhavanden. När Tomás sent omsider upptäcker vad som är i görningen blir det till att försöka hålla sig vid liv. Inte blir det bättre av att ”förbannelsen” gör en backfire och utvecklas till något HELT galet! Bra knasassistans får han av barndomsvännen som blev kvar i byn…och hans rätt misslyckade förläggare som plötsligt dyker upp i grannskapet.

hoppsan. nån glömde kolla övervåningen…

Själva ulvarna då? Jo de funkar bra.Trots att de i vissa mindre bra lägen ser ut som ett gäng stirriga Chewbaccas!
I andra scener lyckas regissören och manusplitaren Juan Martinez Moreno få till effekterna rätt bra så hotet ser både skrämmande och obehagligt ut (speciellt ögonen har man fått till bra på de tvåbenta ylarna!). Bästa ”partytrixet” när det gäller att överleva varulvsattacker står dock en polisnubbe för….vilket bla innebär att skjuta sig själv i skallen på ett ”listigt” sätt! HAHAHA!
Du får kika själv och skratta….och KOM IGEN…det är ingen spolier!! Herregud, det är ju skräckkomedi…premisserna är ju liksom klara från början!

Ryslig rulle?
Njaeee…knappast va? Mera tramsigt roligt och knasigt. Däremot sparas det inte på gore och blod när det ges tillfälle  för detta i manuset!

Inte bland de mest seriösa man sett i genren om den galne besten, men vad fan….man får ta vad som bjuds och hoppas på det bästa.

Här blev det oväntat bra…på ett avigt sätt.

Jun 11 2015

Sommarklubben: Snake Eyes (1998)

Det fanns ändå en tid då det gick att lita något sånär på Brian De Palma.
Här öser han på med lurig kriminalstory mitt under haussad boxningsmatch i Atlantic City, just en kväll då värsta stormen hotar att kasta sig över den glittriga spelstaden.

Mitt i smeten hittar vi Nicolas Cage, idag med bilhandlarnamnet Ricky Santoro och iförd färgglad kavaj och skrikig skjorta av kitschigaste märke! Som vanligt hojtar han och gapar och spelar över och har sig. Men idag funkar det bra, som lite halvskum korrumperad snut och som inte drar sig för att spela hos de lokala bookisarna.
Dock kommer han snart att få ett och annat att stå i, då ett attentat sker mitt under boxningsmatchen och en sorts pussligt kriminalhistoria tar sin början. Santoro tar förstås kommandot, men tvingas jobba ihop med gamle kompisen och militären Dunn (Gary Sinise) som är på plats med ett gäng höjdare från försvarsindustrin.
Lägg till detta en gåtfull kvinna (Carla Gugino)…och se där har vi oss ett litet mysterium.

De Palma har rätt bra fart på sin story, kör med gamla beprövade knepet att återberätta samma delar av storyn ur olika bildvinklar….vilket funkar effektivt. Som vanligt handlar det om detaljerna.
Trots att Cage är uppe och röjer med sina stirriga ögon på nivåer som är ”lite irriterande han”…passar det faktiskt ganska bra här och med hans karaktär.

Filmens första 20 minuter består av till synes en enda lång tagning där kameran följer Santoro genom det proppfulla kasinot/boxningsarenan. Snyggt såklart, även om det är fusk då regissören lagt ett par väl dolda klipp på passande ställen.

Fräsig twist på storyn, och har man inte sett rullen innan är det en bra payoff att vänta in.
Trevligt nog håller filmen även för en omtitt, där man också kan roa sig med att skämmas över Cages hysteriska skjorta.

Ögat luras i sommarnatten.

Jun 10 2015

It Follows (2014)

Filmen som det dubbelmoraliska USA borde älska?
Avstå från sex i unga år och slipp problem…..typ!?

Vad har vi här då? Egentligen?
En allegori för att växa upp i ett osäkert samhälle?
Osäkerhet och en framtid som inte är ljusande vår?
Se stadens (Detroit) ödsliga hus och byggnader, se livet som rinner iväg utan att du kan göra något åt det?
Eller…är det bara en fräsig lågbudgetrysare förklädd i listig indie-kostym!?

En märklig film är det dock.
Skrämmande märklig. Obehaglig och enerverande.
Fast på ett bra sätt. Ett läskigt sätt. Ett jäkligt bra sätt.

Jay (Maika Monroe) lever inte direkt på solsidan i det slitna Detroit, nästan på gränsen till white-trash typ. Slitna hus, slitna kvarter, slitna framtidsutsikter.
Tur i kärlek verkar hon kanske ha i alla fall, dejt med snubbe…känslor uppstår…hångel och sex. Men AJ! Plötsligt chocken när det avslöjas att hon precis smittats med…”något” som gör att ett sorts ”väsen” nu börjar följa efter henne! Och det går inte att komma undan. ”Förbannelsen” smittar genom sex (läs in vad ni vill i den symboliken..).
Jay börjar snart se sin förföljare, som kan ta vilken form som helst, på alla möjliga ställen. Det läskiga är att det bara är hon som tycks kunna se varelsen som har siktat in sig på henne!

Ojoj, jag sitter som på nålar och undrar hur fan detta ska sluta!
Regi-och manusmannen David Robert Mitchell lyckas märkligt nog få till en smashit med kombon rysligheter och indiedrama. Förutom Jay har vi hennes kompisar som försöker förstå och hjälpa den panikslagna vännen. Barndomskompisen som är lite hemligt kär i Jay. Hela casten består i huvudsak av tonåringar, och vuxna skymtar bara förbi i perifin. Det går som ni fattar att läsa in det mesta man vill i bilderna och storyn.

Filmen lever högt på sitt mörka melodramatiska yttre och regissören gödslar tacksamt nog inte med jumpscares, även om ett par såklart hittar in i storyn..fast på ett bra sätt. Kusligt!

den myspysliga stunden EFTER sexet blir plötsligt något annorlunda.

MUSIKEN i filmen betyder nästan lika mycket för stämningen som bilderna!
Otroligt bra ljudspår som sätter känslan direkt. Det är ruggigt, det är obehagligt och det är banne mig ovisst mest hela tiden!

Bra skådespelat av Maika Monroe som fångar den alltmer desperata Jay´s  panik. Speciellt när hon konfronteras med sin envisa ”förföljare”.
Enligt uppgift bygger storyn på en återkommande mardröm regissören hade om att vara jagad av en okänd person som rörde sig på ett onaturligt sätt.
Jag påstår att han lyckats ganska perfekt att visualisera detta i den här obehagliga men sevärda historien!

Den fjärde stjärnan går till musiken!

Jun 9 2015

Sommarklubben: Trassel i natten (1985)

Intothenight2Härligt.
En easy-on-the-eye- rulle. Här krävs inte så mycket tankeverksamhet. Bara att hänga med på resan liksom.

Vi får en ung och slimmad Jeff Goldblum som har sömnproblem. Lägg till det upptäckten att frugan är otrogen. Apatiske Ed (Goldblum) sätter sig i bilen och bara kör. Av en slump hamnar en kortklippt Michelle Pfeiffer i hans bil, ohälsosamt nog jagad av ett gäng tokiga torpeder från mellanöstern! Oj! Varför?! Nu är det plötsligt upp till Ed och Diana (Pfeiffer) att hålla sig vid liv när jakten genom ett nattligt Los Angeles sätter igång.

Bakom filmen ligger ju John Landis, den sköne regisnubben från yesterday. Den här rullen gjordes när Landis var i smöret, med rullar som (mästerverket) Blues Brothers, Ombytta Roller och En amerikansk varulv i London på pluskontot. Här verkar han mest bara vilja tjoa och tjimma lite…och framför allt hitta en ursäkt för att stoppa in så många stjärnor och regikollegor i så många små roller han bara kan (för övrigt ett av hans trademarks)!
Observanta spotar därför veteraner som Dan Aykroyd, David Bowie (!), Richard Farnsworth, Paul Mazursky, Roger Vadim, Jim Henson, Rick Baker, Vera Miles, Lawrence Kasdan, David Cronenberg….för att nämna några! Kolla om du hittar några fler! Plus herr Landis själv som iransk torped (det är han som inte har några repliker under hela filmen)!

Papperstunn story såklart, men det är istället just de små detaljerna och 80-talscharmen som gör hela rullen från början till slut. Goldblum ser coolt nollställd ut mest hela tiden och hänger på Pfeiffer. Viss charm finns mellan de två och visst blir det en ganska mysig natt i det glittriga Los Angeles. Som vanligt varvar Landis våldsamheter med lite beprövad slapstick då och då.

En av 80-talets mer trevliga rullar. Jag gillade den redan vid premiären.
Och damn nice musik från esset B.B. King!

Trassel i sommarnatten!